”Kungens dag” – Le jour du Roi – är den tredje romanen av den marockanskfranske författaren Abdellah Taïa som Davy Prieur och jag har översatt. Originalutgåvan kom ut 2010, och i början av mars 2014 är det dags för den svenska utgåvan. Den, likt ”Ett arabiskt vemod” och ”Frälsningsarmén”, ges ut av Elisabeth Grate Bokförlag.
I ”Kungens dag” lämnar Abdellah Taïa det självbiografiska
berättandet. Här är i stället berättarjaget en ung och fattig marockansk tonåring,
Omar Fakih, och historien – som är både poetisk och rå, drömsk och febrig – handlar
till stor del om honom och hans jämnårige vän Khalid El-Roule, en rikemansson.
Khalid var min
bäste vän. Min vän, helt enkelt. Vännen. Jag älskade honom. Jag kände honom
utan och innan. Jag beskyddade honom på högstadiet. Och till och med efter det.
Det är bara för honom jag har berättat allt. (---) Han skulle inte föra vidare
det jag sa till honom. Det var jag säker på. Vi hade våra gemensamma
hemligheter. Våra eviga hemligheter. En pakt. Blodet i blodet.
Jag var den starkare. Och Khalid tyckte om det, min styrka, mitt drag av buspojke. Han tyckte om att jag kom från en annan värld. De fattigas. Det var omväxling för honom, sa han ofta. Han tyckte att det var exotiskt. Han ville alltid komma hem till mig. Vårt hus är litet, enkelt, för enkelt. Villan där han bodde var ett palats. Nej, det är inget palats, sa han. Det irriterade mig varje gång som han spelade anspråkslös för att jag inte skulle känna skillnaden mellan oss.
Jag var den starkare. Och Khalid tyckte om det, min styrka, mitt drag av buspojke. Han tyckte om att jag kom från en annan värld. De fattigas. Det var omväxling för honom, sa han ofta. Han tyckte att det var exotiskt. Han ville alltid komma hem till mig. Vårt hus är litet, enkelt, för enkelt. Villan där han bodde var ett palats. Nej, det är inget palats, sa han. Det irriterade mig varje gång som han spelade anspråkslös för att jag inte skulle känna skillnaden mellan oss.
Omar och Khalid är bästa vänner, trots klasskillnaden, en skillnad som Omar, trots förtrogenheten, ständigt noterar. De går i samma klass, delar då och då på en flaska billigt vin, diskuterar, har sex, går på bio … De gör allt tillsammans.
Khalid var rik. Allt hos honom påminde mig om det. Åskådliggjorde
det för mig. Hans sätt att vara, att existera, att analysera tingen och
världen. Hans sätt att äta. Att se mig rakt i ögonen som om han höll på att
ragga upp mig.
Khalid var rik och han var vacker.
Khalid var rik och han var vacker.
Khalid var vacker och han var
rik.
Han hade allt. Och han var rädd.
Också av det skälet tyckte jag om honom. För hans märkliga rädslor som födde
mina, gjorde dem mer komplexa. Vackrare.
Men så sker det något. Khalid blir utsedd till skolans bästa
elev, och som en följd av det ska han få träffa kungen, Hassan II, och kyssa dennes
hand. Han har inte sagt ett ord om det till Omar, som får höra det från rektorn
samtidigt som de andra klasskamraterna. Omar känner sig djupt sviken, och bestämmer
sig för att hämnas.
Mot slutet av ”Kungens dag” sker en transformering, en förskjutning.
Berättarjaget glider över från Omar till Hadda, en svart kvinna som var
anställd som piga hos Khalids föräldrar tills hon en dag tvingades ge sig av.
2010 erhöll Abdellah Taïa det franska litteraturpriset Prix de Flore för ”Le jour du Roi”.
Den lilla omslagsbilden visar den arabiska utgåvan av
romanen, ”Yawm Al-Malik”, utgiven i Beirut 2012. Fotografiet av Abdellah Taïa
tog jag på Kulturhuset den 20 februari 2013.
Abdellah Taïa besökte Stockholm i mars 2014. Jag hade ett samtal med honom i Söderbokhandeln den 17 mars. Ett par dagar senare hade Taïas debutfilm, ”Frälsningsarmén”, svensk premiär på Cinemafrica. Fotografiet av mig och Abdellah är taget den 20 mars 2014 utanför Bio Rio strax innan filmvisningen. Foto: Bilsel Battal ©.
Håkan Lindquist, 18 februari 2014. Uppdaterad den 7 april 2014.