tag:blogger.com,1999:blog-39513322614270202422024-02-19T08:56:50.948+01:00Håkan LindquistHåkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.comBlogger52125tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-83798442463315692042016-03-03T21:54:00.000+01:002016-03-03T22:17:46.561+01:00Och jag har sett hans ögon – en novell<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu-e3f_zJDXoHjetiBSaKyPct055Y2cdRZpP8hNdPNrWrR-n591dc6LTPrlahQQAr7tuzA-lmpfZhVeDmEggpqLfezcByn54hWc08E_oaMmmWnhvOfr6C85X9NfSuv183LEa5JaDbmIHUt/s1600/manvarg+s.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><br /></a><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu-e3f_zJDXoHjetiBSaKyPct055Y2cdRZpP8hNdPNrWrR-n591dc6LTPrlahQQAr7tuzA-lmpfZhVeDmEggpqLfezcByn54hWc08E_oaMmmWnhvOfr6C85X9NfSuv183LEa5JaDbmIHUt/s1600/manvarg+s.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="130" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgu-e3f_zJDXoHjetiBSaKyPct055Y2cdRZpP8hNdPNrWrR-n591dc6LTPrlahQQAr7tuzA-lmpfZhVeDmEggpqLfezcByn54hWc08E_oaMmmWnhvOfr6C85X9NfSuv183LEa5JaDbmIHUt/s320/manvarg+s.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Nej, livet är inte trist. Jag har läst i alla tänkbara och
rekommenderade böcker. Jag har gått tillbaka till alla upptänkliga
och existerande källor – min morbror tog mig till och med med till
Michigan State University förra sommaren, och där fick vi tala både
med senhor Dietz och mister Baker – och inte någonstans finns det
belägg för att detta märkliga som har hänt mig, också hänt
någon annan.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<i> Chrysocyon brachyurus</i> och
jag.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<i> Lobo guará</i>
och jag.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Och kanske kommer det att vara i ytterligare tolv eller tretton år.
Jag hoppas.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Agosto Namorado heter jag, och jag fyllde tolv år i söndags. Vi
åkte inte till Tapiraí på min födelsedag. Senhora Lilás kände
sig lite krasslig igen, och ville därför inte ha några som helst
besök. Men det var på min födelsedag för två år sedan som jag –
på väg hem från senhora Lilás – råkade ut för detta märkliga
som aldrig någonsin tidigare inträffat. Allt enligt säkra och
välkända källor.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Vi lämnade senhora Lilás casa
strax efter klockan fyra på eftermiddagen, jag och min morbror. Mina
föräldrar och syskon skulle stanna kvar i Tapiraí över natten
eftersom min pappa hade en del affärer att uträtta. Min morbror
Ignorancio och jag skulle köra den gamla jeepen längs den uråldriga
och miserabla skogsvägen mellan Tapiraí och Enorme. Enorme
är namnet på den lilla by som är vår. Den ligger strax intill
Quebra-Anzolfloden.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Ignorancio körde – förstås – fast jag fick på nåder sitta
mellan hans ben och sköta ratten på de sträckor av vägen som var
någorlunda framkomliga, det vill säga inte <i>helt</i>
förstörda av skyfall eller överväxta av djungelväxter.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Plötsligt dök det upp ett djur framför jeepen.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Bromsa!” skrek jag till Ignorancio.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag försökte samtidigt styra åt sidan, men en sten eller stubbe
stod i vägen. Jeepen körde rakt på hindret, och kastades sedan
hastigt och brutalt tillbaka upp på vägen. En dov duns följde,
sedan ett kort skall från ett djur. Vi stod alldeles stilla.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag hade kastats fram mot ratten och slagit upp ett jack i pannan.
Ignorancio for också framåt då jeepen gjorde sitt kast. Han slog
hakan i mitt bakhuvud. Han ojade sig högljutt. Vi var i stort sett
oskadda. Men intill jeepen låg djuret alldeles stilla.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Det låg på sidan och jag kunde se hela rygglinjen. Det såg så
märkligt avlångt ut. Jag såg huvudet och den sträckta nacken. Jag
såg den långa ryggen med den nästan svarta markeringen, och jag
såg svansen som avslutade den linje som nacken och ryggen redan hade
pekat ut.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag var hänförd.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Vad är det för djur?” frågade jag min morbror.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Res dig, Agosto”, suckade han. ”Det gör ont att få en
tioårig pojke kastad mot ens kön. Flytta på dig!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag fnös till och reste mig.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Ignorancio kved.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
När mamma är arg på Igno brukar
hon säga att det finns två sorters män: de som lider och de som
plågar. Och Ignorancio hörde definitivt till den tidigare
kategorin. Enligt mamma. Och om hon är riktigt ilsken på honom så
brukar hon tillägga att just den lidande kategorin är den allra
värsta, eftersom ”allt lidande till slut blir en plåga för
omgivningen, vilket gör att också <i>den</i>
blir lidande, och då blir allt bara etter värre”. Allt enligt min
mamma, och hon borde ju faktiskt veta eftersom Ignorancio är hennes
egen bror.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Den lidande Ignorancio höll ena handen kupad över sitt skrev då
han klev ut ur jeepen.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag böjde mig ned över djuret. Det var en hund. En mycket vacker
och mycket död hund. En sådan hund som någon kommer att sakna då
någon får reda på att hunden nu är död.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag smekte den över de mörka, stora öronen. Jag kliade den på
halsen – som hade en nästan vit fläck strax under strupen – och
jag drog mina fingrar genom det mjuka, mörka fältet på djurets
nacke och rygg. Det mörka fältet såg nästan ut som en man. Och
jag grät.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Ignorancio tycker inte om konkurrens. Så han sa åt mig att sluta
lipa.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Du är ju trots allt tio år nu”, muttrade han och smekte med
långsamma rörelser över sitt skrev. Sedan böjde han sig ned
intill mig, tittade på hunden och visslade lågt.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Han visslade inte på en sång.
Nej, det var snarare en sån där vissling som en del män och pojkar
ger ifrån sig när en vacker flicka passerar förbi. Fast förresten
är dom inte alltid så vackra. Ibland undrar jag varför dom visslar
över huvud taget.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Varför visslar du så där, Igno?” frågade jag.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Han såg på mig.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Ser du inte vad det är?” viskade han och pekade på djuret.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag tittade efter extra noga.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Det är en mycket vacker och mycket död hund”, sa jag. ”En
sådan hund som någon kommer att sakna. Som någon kommer att gråta
över.”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Äsch, det är bara du som
gråter”, fräste min morbror. ”Nej du, Agosto, det här är
ingen vacker hund. Det är inte ens en hund, utan en guará-varg!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Guará-varg?” Jag hade hört ordet någon gång. Guará-varg.
Lobo guará. Men jag kunde inte riktigt minnas.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Just det”, sa Ignorancio. ”En
lobo guará. En <i>manvarg</i>!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag häpnade. Och mindes.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Det var min morfar som en gång, då
jag var bara en liten pojke, berättade
för mig att han en gång hade sett en lobo guará, en manvarg. Och
hans ögon glittrade när han berättade det, och länge mindes jag
bara de glittrande ögonen och kunde inte riktigt komma ihåg vad det
var han hade berättat om, min morfar. Men nu mindes jag också det.
Min morfar hade en gång sett en manvarg. En <i>levande</i>
manvarg. Och han berättade för mig om vargen. Han sa att det var
världens skyggaste djur och att han hade önskat att få se det ända
sedan han var en liten pojke. Tänk dig – min morfar, en liten
pojke! Och så en dag fick han se en manvarg komma utrusande från en
skogsglänta. Den rödbruna kroppen nästan flög fram över fältet.
De svarta benen och tassarna verkade göra sina avstamp från en
osynlig yta ovanför gräset och marken. Den intensivt svarta manen
verkade suga sig fast på vargens rygg likt en gigantisk igel. Aldrig
hade min morfar – som bara vara en liten pojke – sett något
liknande. Och aldrig fick han se det igen.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Nu var det i stället min tur att
få se det skygga djuret. Och en kort stund fick jag för mig att
djuret framför mig var detsamma som det som hade visat sig för min
pojkmorfar. Och just då jag tänkte att det nog trots allt inte var
så, så hörde jag ett svagt gnyende. Den här gången var det inte
min morbror Ignorancio.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag vände mig sakta om, och där –
mellan en trädstam och en ormbunkstuva – såg jag en mörk
darrande nos och ett par stora, mörka ögon titta fram. Nosen och
ögonen försvann bakom ormbunken. Lika hastigt tittade de fram igen.
Och så där höll djuret på en stund. Men så tog det plötsligt
sats och kom sakta springande mot mig på vingliga, svarta ben; en
mörk liten manvargsvalp som blivit moderlös – min finaste
födelsedagspresent någonsin.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Valpen gnydde till igen. Han
stannade intill mig, och där stod han en stund på darrande ben och
med vädrande nos, alldeles, alldeles intill mig. Han nosade på den
döda mamman, och gnydde igen. Sedan vände han sig om och luktade
försiktigt på min vänstra hand. Kanske kände han doften från
mamman som jag hade smekt. Eller också så tyckte han helt enkelt om
min doft. Ja, så var det nog. Han blev nog lite förtjust i mig,
precis där, på den uråldriga och miserabla skogsvägen mellan
Tapiraí och vår lilla by Enorme.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Ser du, Igno!” viskade jag då
valpen slickade min hand. ”Han tycker om mig!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Ignorancio gav ifrån sig sitt
karakteristiska fnysande.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Äsch, inte gör han det. Han
slickar bara i sig av svetten från din hand. Det är saltet, förstår
du. Det är det han vill åt.”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag vägrade tro på honom.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Jag tror i alla fall att han
tycker om mig. Titta bara!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Min fnysande morbror Ignorancio hade inga som helst möjligheter att
hindra mig från att ta med mig valpen hem till Enorme. Fast först
ville valpen inte hoppa in i jeepen. Fordonet var ju trots allt ett
mordvapen. Jag lockade och lockade på den, och till slut tog den ett
skutt in i jeepen och satte sig i mitt knä.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Den gnydde oroligt när Igno startade motorn. Och redan efter en
halvtimmes färd lyckades min morbror – med alla sina gester och
allt sitt viftande – att skrämma vargungen så mycket att den högg
honom i handen. Nu har ju inte manvargsvalpar vare sig stora tänder
eller särskilt starka käkar, ändå skrek Igno ut förbannelser och
eder, rakt ut i djungeln, som om det fanns någon där som kunde
hjälpa honom. Och strax därpå ändrade han sitt tidigare utlåtande
om djurets rastillhörighet.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Det är ta mig fan ingen manvargsvalp”, skrek han ilsket. ”Det
är en djävulsvarg!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag tänkte på min mamma.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Och inte nog med det”, fortsatte han i falsett då han, efter
en besvärlig nedförsbacke med många hinder, åter kom att tänka
på att han hade fått en tioårig pojke kastad mot sitt skrev, ”den
är kommen till oss som ett straff för mina synder. En djävulsk
hämndvarg, det är vad det är!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag talade lite försynt om för honom att det i så fall borde ha
rört sig om en hel vargflock. Ignorancio slog till mig på axeln med
sin huggna hand, och hotade högljutt med att låta mig gå hela
vägen hem till byn.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Han var inte glad.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Så jag intog snabbt det beteendet som min mamma kallar det
”inställsamma och alltigenom falska”, vilket innebar att jag i
fortsättningen bara hummade lite odefinierbart och lätt leende åt
Ignos ytterligare utfall och hans skränande kommentarer om den
”folkilskna härjarvandalen och mördarjycken” som nu hade somnat
i mitt knä. Valpens högra öra ryckte till då och då. Jag tror
att han försökte stänga ute ljudet av min morbrors orerande från
sin dröm om mammavargen som nu var död.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Han vaknade först när Igno slog av motorn.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Och mottagandet i byn var som det alltid brukar vara då något
märkligt och remarkabelt inträffar: enormt. Alla skrek i munnen på
varandra. Valpstackarn kissade på sig – eller snarare på mig –
av ren förskräckelse. Tack och lov så märkte inte Ignorancio
detta. Jag tror inte han hade uppskattat den våta fläck som bara
växte sig större och större på den läderklädda sitsen. Han kan
vara lite besvärlig ibland, min morbror.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Trovoade, den äldste i byn, var den enda som var någorlunda
positivt inställd till vargen. Han ville slita ut valpens vänstra
öga, för att sedan förrätta det enligt mycket gamla och väl
befästa regler. Denna anrättning skulle nämligen skänka honom den
lycka han så länge hade väntat på. Trovoade mumlade också något
om djurets spillning. Jag tror han sa att spillningen skulle ”ge
tillbaka den mannakraft som så dramatiskt och tjuvaktigt hade
stulits” från honom. Fast det var ett sådant oväsen omkring oss
hela tiden, så jag är inte riktigt säker på vad han egentligen
sa. Men jag har alltid tyckt att det är något skumt med vuxna
människor som mumlar om djurs spillning.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Det var senhora Arco-Iris som slutligen fick alla de andra att lugna
ned sig. Och det gjorde hon på sitt vanliga sätt, ologiskt och
oemotsägbart. Hon sa: ”Om någon skadar eller dödar det här
djuret så kommer jag att sätta eld på mitt hus och bränna mig
själv till döds. När mina söner får höra era förklaringar,
kommer de inte att tro er. Nej, dom kommer att tro att ni har mördat
mig. 'Mordbrand', kommer de att skrika, och sen kommer de att hämnas
på er alla. Lemlästa er, våldta er och förbanna er. Allihop!
Därför tror jag det blir bäst för er och för byn, att ni låter
lille Agosto behålla sin vargunge. Och jag hoppas sannerligen att
inte ens det minsta lilla strå på vargens kropp kommer till skada,
för om så sker, så kommer mitt hot att bli er verklighet.
Vidskepelse, avundsjuka, hämndlystnad och dumhet får inte vara
allenarådande i något samhälle, allraminst vårt. Nog om detta!”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
När senhora Arco-Iris hade avslutat sitt tal, vände hon sig mot
mig och log.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Har du bestämt dig för något namn åt valpen?”</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag skakade på huvudet.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Hon böjde sig lite närmare så att de andra inte skulle höra.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Då skulle jag vilja komma med ett förslag”, sa hon. ”Jag
tycker att han ska heta Conhecimento, för kunskap – conhecimento –
är det vi saknar allra mest här i vår enorma lilla by.” Och så
skrattade hon och lämnade mig och den nydöpte Conhecimento ensamma.
Det vill säga, alla de andra i byn stod fortfarande kvar i en ring
omkring oss, men vi – jag och Conhecimento – kände oss
fortfarande lite osäkra och ganska så ensamma.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Allt det där hände för två år sedan, just den dagen då jag
fyllde tio år. Sedan dess har Conhecimento vuxit sig stor. Han är
större än någon annan hund i Enorme. Ignorancio kallar honom
fortfarande ”folkilsken och livsfarlig”, men han vågar inte göra
någonting. Han är alltför rädd för senhora Arco-Iris tre
välväxta och välkända söner som, redan då de var små, var
större än Ignorancio.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Det var förresten senhora Arco-Iris som tvingade Igno att ta mig
med till Michigan State University – jag vet fortfarande inte vad
hon sa den där dagen. Jag vet bara att Igno plötsligt blev så
trevlig mot mig och Conhecimento, och när han erbjöd sig att ta mig
med på en långväga och dyrbar resa till USA, höll jag nästan på
att svimma av förvåning – och där på universitetet fick vi
träffa senhor Dietz, som har skrivit en hel bok om manvargen, och
mister Baker, som nog har läst alla böcker om vargar som finns i
världen. Och vare sig senhor Dietz eller mister Baker hade någonsin
hört talas om en manvarg som blivit tam. Gissa om dom var förvånade!
Jag fick berätta allt om Conhecimento, och jag fick visa alla
fotografier som jag hade med mig. Senhor Dietz bad till och med att
få låna negativen, och han sa att han skulle nämna både mig och
Conhecimento i en tidningsartikel han höll på att författa.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Conhecimento fick inte följa med till Michigan. Han fick stanna hos
senhora Arco-Iris medan jag och Ignorancio var bortresta.
</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
På nätterna drömde jag om honom.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
På dagarna blev jag utfrågad av senhor Dietz och mister Baker. Dom
frågade och frågade, och när vi till slut var tvungna att lämna
dom och universitetet efter en fyra dagar lång vistelse, var dom
fortfarande lika förvånade. ”Nej, vi kan knappast tro att det är
sant. En tam manvarg! Otroligt! Very strange! Estranho!” Och sedan
sa dom att jag var en alldeles märklig och speciell pojke. Fast jag
vidhöll att det var Conhecimento som var den specielle och
alltigenom märklige. Det var ju Conhecimento som hade kommit till
mig, och det var han som var unik och ensam i sitt slag.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Men, jag berättade inte allt för de båda herrarna. Jag berättade
inte att Conhecimento inte alls är så tam som han låtsas vara. Det
vet jag. Och det vet senhora Arco-Iris. För hon och jag har sett
Conhecimento då han rusar fram över ängarna och kullarna i
månskenet. Hon och jag har hört honom svara på avlägsna skall
från andra – vilda – manvargar, och senhora Arco-Iris och jag,
Agosto, har sett blicken i Conhecimentos ögon när jag ropat honom
tillbaka från vildmarken, och det är inga tama ögon som tittar
tillbaka. Nej, det är ögonen hos den som vet att han är vild och
att han en dag eller natt kommer att återvända till vildmarken,
till de bortglömda ängarna och de karga bergen.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Conhecimentos vackra rödsvarta kropp glänser i månskenet, manen
reser sig – raggig och svart – och de stora öronen lyssnar
spänt. På vad?</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag vet inte. Senhora Arco-Iris vet inte heller. Men vi har förstått
att det finns ljud ute i nattmörkret som vi människor inte riktigt
kan höra eller tolka. Kanske ligger dessa nattljud på en frekvens
så hög att vi inte kan uppfatta den. Kanske hör vi ljuden, utan
att riktigt lägga märke till dem. Eller kanske är det helt enkelt
så att de ljud som Conhecimento lyssnar till, inte är avsedda för
våra öron.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Och vi vågar inte riktigt tala om det, även om vi har försökt
ett par gånger. Vi är alltför rädda för svaren. Senhora
Arco-Iris mumlade häromdagen något om ”den stora hämnden”, och
jag tror jag förstår vad hon menar. Men jag vågar inte fråga. Och
senhor Trovoade – som jag, trots det där pratet om spillning, tror
är den klokaste i byn – vågar jag inte heller tala med. Han har
ju redan, om än i förtäckta ordalag, försökt få mig att förstå
vad som komma skall. Och jag vill inte veta.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag drömde så märkligt i natt. Jag befann mig i ett litet,
välbyggt stenhus mitt inne i djungeln.
</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Plötsligt började huset vibrera, och strax därpå föll taket ned
och väggarna rasade samman med ett öronbedövande dån. Ändå
skadades jag inte.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Utanför det raserade huset stod min morbror Ignorancio. Han höll
händerna om sitt onda kön och stirrade på mig med galna ögon.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Inte heller detta kommer att skada dig”, sa han innan han
försvann in bland träden.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Då hörde jag ett svagt gnyende. Det var Conhecimento. Hans långa
mörka nos och de svarta ögonen tittade fram mellan en trädstam och
en ormbunkstuva. Jag förstod att han hade stått där en lång
stund. Och jag visste att han hade sett mig köra ihjäl hans mamma
en födelsedagssöndag för två år sedan. Och det var mig han såg
på med sina mörka ögon.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag kände inte igen blicken han gav mig, men jag fick en känsla av
att det pågick en inre strid bakom de svarta ögonen. Det var mig
han såg på. Jag, som var hans vän och trygghet. Jag, som var hans
mors baneman och mördare. Jag, som trodde jag hade tämjt ett
ytterst skyggt vilddjur. Och det var mig han såg på med sina mörka
ögon.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Så såg jag en rörelse i blicken. Han hade bestämt sig. Jag såg
det tydligt i hans ögon.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Plötsligt tog han sats, och på starka, svarta ben kom han hastigt
rusande mot mig. En rödsvart manvarg som blivit moderlös – min
finaste…
</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag vaknade, kallsvettig och rädd. Intill min säng stod
Conhecimento. Han såg på mig. Han såg rädslan i mina ögon. Vi
såg in i varandras ögon. Han blinkade inte på en lång stund, och
jag vågade inte heller blinka.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Vi såg in i varandras ögon och vi blinkade inte. Mina ögon
tårades och jag vågade inte blinka.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
”Jag älskar dig, Conhecimento”, viskade jag, och jag kunde höra
gråten i min röst.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Conhecimento morrade dovt till svar. Sedan blinkade han äntligen.
Jag drog en suck av lättnad och sträckte ut en hand för att smeka
honom.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Käftarna slog ihop med en smäll bara någon centimeter ifrån mina
fingrar. Han morrade igen, dovt och nära. Jag såg hans ögonvitor.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Det dröjde en stund, sedan gick han bort till sitt hörn och
somnade.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Detta hände i natt.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Jag heter Agosto Namorado och jag fyllde tolv år i söndags. Min
morbror Ignorancio – som är betydligt äldre – brukar säga att
livet är trist. Jag håller inte med honom. Det finns så mycket mer
i livet än tristess. Själv har jag i två år och en dag delat mitt
liv med en manvarg. Kanske kommer jag att göra det i ytterligare
tolv tretton år.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
Om jag lever så länge.</div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div align="left" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div align="right" class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm;">
<i>
Håkan Lindquist, 19 mars 1991</i></div>
<div class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm; text-align: right;">
<i><br /></i></div>
<div class="western" style="line-height: 150%; margin-bottom: 0cm; text-align: left;">
<i>Den här novellen skrev jag mycket snabbt och spontant i ett brev till en vän som var på resa i Sydamerika. Jag hittade den nyligen när jag gick igenom en alltför stor bunt papper.</i></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-32071561698092122462016-02-17T21:41:00.000+01:002016-02-18T08:08:28.811+01:00Två bilder av Rosemarie<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvV88pm4P92FQL6IaPkQRG8D7xtoyUzY1IlVVAu8yz7OFcKh91fd-5Qb1k_DoSdhlfvnIxjbjqFMKkcdqjoL1NyQ6Ff82kzmXtNLOTQKLXjhacPp6u4k9DGKW0X5KL3ADnE2UD9KZ44o4j/s1600/RM01s.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjvV88pm4P92FQL6IaPkQRG8D7xtoyUzY1IlVVAu8yz7OFcKh91fd-5Qb1k_DoSdhlfvnIxjbjqFMKkcdqjoL1NyQ6Ff82kzmXtNLOTQKLXjhacPp6u4k9DGKW0X5KL3ADnE2UD9KZ44o4j/s320/RM01s.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Jag vet inte hur jag kunde veta. Jag bara visste.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Vi brukade åka till London tillsammans, Rosemarie och jag. Vi betade av boklådor, antikvariat och skivbutiker. Vi gick på utställningar och letade upp adresser vi hade läst om i någon bok. Lärde känna London. Vi var där tretton eller fjorton gånger, stannade för det mesta en vecka, ibland två. En av dagarna under besöken, brukade vi lämna London och resa någon annanstans. Några gånger var vi i Oxford, en gång var vi i Marlborough.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Sista gången vi var i London var Rosemarie på dåligt humör, inte hela tiden men ofta. Det var olikt henne. Jag var förvånad men tänkte att det nog skulle bli bra. Vi var väldigt öppna mot varandra, så om det var något som jag borde veta så skulle jag få reda på det, förr eller senare.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Vi bestämde oss för att göra en dagsutflykt till Brighton. På morgonen, efter en tidig frukost, lämnade vi hotellet på Bayswater Road. Vi gick på trottoaren, det var bara vi. Inga andra människor, inga hinder. Och så snubblade Rosemarie.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Allt varade ett par sekunder, på sin höjd. Hon snubblade till och föll framåt. Jag lyckades böja mig ned och åt sidan, och dämpa hennes fall en aning med min högra hand. Och just då, i just det ögonblicket, så visste jag. Hon kommer att lämna mig. Hon kommer att dö.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Den bara fanns där, vetskapen. Och jag kände hur allt blod försvann från mitt ansikte. Rosemarie tittade upp, och jag var rädd att mitt ansikte skulle skrämma henne. ”Hur gick det?” frågade jag, och försökte hålla rösten stadig. ”Det är okej”, svarade hon lite kort. ”Det gick bra.” Men jag visste.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Några timmar senare befann vi oss på stranden i Brighton. Det blåste från havet. Vi frös när vi plockade vackra stenar och snäckor. Jag fotograferade, och jag hittade en sten med en figur som ser ut som en giraff. Rosemarie bad mig ta en bild av henne när hon satt på huk. ”Javisst”, sa jag. ”Men, ska du sitta så nära vattnet?” ”Jag är väl inget barn”, fräste hon. ”Jag vet väl vad jag gör.”</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">Jag tog en bild. Rosemarie på huk på stranden i Brighton. Rosemarie med den vackert mjukröda kappan. Och så kom en våg, och hon kastade sig upp i samma bråkdel av en sekund som jag tog ännu en bild. Och jag tänkte, du dansar iväg, bort från mig.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white;"><br style="font-family: helvetica, arial, sans-serif; line-height: 18px;" /></span><span style="background-color: black; color: white;"><span style="font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;">När vi kom hem till Stockholm hade provsvaren kommit, och det var först då hon berättade för mig. Tiden som följde var både alltför kort och plågsamt lång. Cellgiftsbehandlingar som sattes in för sent, plågor, ångest, hospice, morfin. Och så, bara några dagar före jul, dog hon. Och de två bilderna från stranden i Brighton blev de sista jag tog av henne. Jag tycker väldigt mycket om de där bilderna. </span></span><br />
<br />
<span style="background-color: black; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; line-height: 18px;"><span style="color: white;">Älskade Rosemarie.</span></span><br />
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjadOldTMQgxLttGG7kYvEbhDDYiV38_SB5v1IYL68DKG3ZIPmmbWRsrs16B2e2FUaPA7IyKTdLinURe49FvkvjaYnSE5uFCFthPDxfjFQ_1h9R6RhCqT4zz_cMGOGN7V9TmzGfqioadyh2/s1600/RM02s.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="202" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjadOldTMQgxLttGG7kYvEbhDDYiV38_SB5v1IYL68DKG3ZIPmmbWRsrs16B2e2FUaPA7IyKTdLinURe49FvkvjaYnSE5uFCFthPDxfjFQ_1h9R6RhCqT4zz_cMGOGN7V9TmzGfqioadyh2/s320/RM02s.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #141823; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><br /></span>
<span style="background-color: black; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><span style="color: white;"><br /></span></span>
<span style="background-color: black; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><span style="color: white;">Håkan Lindquist</span></span><br />
<span style="background-color: black; font-family: "helvetica" , "arial" , sans-serif; font-size: 13px; line-height: 18px;"><span style="color: white;">Stockholm den 17 februari 2016.</span></span>Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-81446341541284469022015-05-31T12:11:00.000+02:002015-05-31T12:23:19.999+02:00Camargue<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikS-4NWHdu18y1fVgUBkF4AdCKOl07KHPoWvOgtDVr5dcEt8RZ2QLeEa8lTkx_WYBBJJIyIeoM_vnMWLzoJtL5hhmBB_WT19ogehc-CJO52TUXDtpcQn2eKvRAuOYLzsxNGRc0IZJBphnC/s1600/DSC_4419DxOf%25C3%25A4S.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><span style="background-color: black; color: white;"><img border="0" height="208" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikS-4NWHdu18y1fVgUBkF4AdCKOl07KHPoWvOgtDVr5dcEt8RZ2QLeEa8lTkx_WYBBJJIyIeoM_vnMWLzoJtL5hhmBB_WT19ogehc-CJO52TUXDtpcQn2eKvRAuOYLzsxNGRc0IZJBphnC/s320/DSC_4419DxOf%25C3%25A4S.jpg" width="320" /></span></a></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<br /></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 150%; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">Och här och var i detta platta
landskap mitt i mellan hav och land, bland saltgårdar och vågskum, under tallar
och intill slingrande vägar och stigar, nära fördämningsluckor och kanaler,
inte långt från flamingoer och vadare, och aldrig – vare sig i verklighet eller
i dröm – långt från de vita nästan-vilda hästarna, ligger det små hus som känns
betydligt mer lockande än andra hus på andra platser, och jag tänker att i de
här husen kan man luta sig tillbaka efter en god fiskgryta med vänner och läsa
högt ur Graham Swifts ”Våtmarker” och minnas barndomens första, andra och
kanske till och med fjortonde genomläsning av Marguerite Henrys ”Misty, hästen
från havet” och all längtan som föddes av den läsningen, eller se på Albert
Lamorisses ”Vildhästen” på en liten skärm som någon tagit med sig samtidigt som
vinden börjar vina utanför huset och natten lägger sig nästan svart kring
salthögarna, träden, fåglarna och de vilda nästan-vita hästarna, men det blir
aldrig riktigt svart här ute där hästarna, saltet, flamingofåglarna och allas
ögon reflekterar det lilla ljus som trots allt dröjer kvar, och när du trots
det sluter dina ögon och somnar in med någon annans hand i din eller din egen
hand kring någon annans, så följs du ni in i drömmen av det svaga ljudet från
en frustande häst och hovarnas mjukdova dunkande i sand, i sand och tallbarr.
Och allt är mitt i mellan.</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica; font-size: 8.5pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<span style="color: white;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh73jHrWj9AQ9s1iDk64lpC0LyQarvEIqFUBwpNujBvmR53UIiY3XamtP2je9pSqUbQyjCk0TuDvIdzxj8mCe0pxFIW93d8nr6o0g48oAj-dBBg3U3KC6A8QLLJTM5Ou6dHVFyXkujmgcPf/s1600/DSC_4404DxOf%25C3%25A4S.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh73jHrWj9AQ9s1iDk64lpC0LyQarvEIqFUBwpNujBvmR53UIiY3XamtP2je9pSqUbQyjCk0TuDvIdzxj8mCe0pxFIW93d8nr6o0g48oAj-dBBg3U3KC6A8QLLJTM5Ou6dHVFyXkujmgcPf/s320/DSC_4404DxOf%25C3%25A4S.jpg" width="320" /></a></span></div>
<br />
<br />
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 150%; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;">Et ça et là, au sein de ce plat
paysage à l'interstice entre terre et mer, parmi les salines et l'écume des
vagues, à l'abri des pins, le long des routes et des sentiers qui serpentent, à
côté des écluses et des canaux, tout près des flamants roses et des échassiers
et, – que ce soit dans la réalité ou dans le rêve – jamais loin des chevaux
blancs et presque sauvages, se tiennent de petites maisons qui semblent plus
attirantes encore que toutes les autres en tout autre lieu, et je me dis que
dans ces maisons-là, on peut se reposer après une bonne bouillabaisse avec des
amis et lire à voix haute des extraits du "Pays des eaux" de Graham
Swift en se rappelant la première, la seconde et peut-être même la quatorzième
lecture de ”Misty de Chincoteague”, en se remémorant tout le désir engendré par
cette lecture d'enfance, ou en regardant "Crin Blanc" d'Albert
Lamorrisse sur un petit écran que quelqu'un a apporté avec lui tandis qu'à
l'extérieur de la maison, le vent commence à hululer et la nuit se pose,
presque noire, sur les monticules de sel, les arbres, les oiseaux et les
chevaux sauvages presque blancs, pourtant, il ne fait jamais tout à fait noir
en ce lieu où les chevaux, le sel, les flamants roses et les yeux de chacun
reflètent le peu de lumière qui subsiste encore, et quand malgré tout, tu
fermes les paupières et t'endors avec la main de quelqu'un d'autre dans la
tienne ou la tienne autour de celle de quelqu'un d'autre, tu entres / vous
entrez ensemble dans ce rêve, accompagnés par le bruit léger d'un cheval qui
souffle et s'ébroue et dont les sabots foulent sourdement le sable, le sable et
les aiguilles de pin. Alors, tout s'entremêle.</span><span style="background-color: white; color: #141823; font-family: Helvetica; font-size: 8.5pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 150%; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="line-height: 150%;"><span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjkf_SekGr1ZaWsR-GRKdzNk1Z94Oi5H9l1FAU56ZjOY5IX2S2pomWhn6Jp2YIUGjhSOvev_4KwfkTdIQiIF_ekJs9Obpl7cSE-x-9ncSbLMuIWZ2nuqpHKc2eWwKTU68LGgz2CnwyLlaP/s1600/DSC_4496DxOf%25C3%25A4S.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="217" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhjkf_SekGr1ZaWsR-GRKdzNk1Z94Oi5H9l1FAU56ZjOY5IX2S2pomWhn6Jp2YIUGjhSOvev_4KwfkTdIQiIF_ekJs9Obpl7cSE-x-9ncSbLMuIWZ2nuqpHKc2eWwKTU68LGgz2CnwyLlaP/s320/DSC_4496DxOf%25C3%25A4S.jpg" width="320" /></a></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;"><i><br /></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;"><i>Håkan Lindquist, 15 maj 2015. </i></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm;">
</div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica Neue, Arial, Helvetica, sans-serif;"><i>Traduit en français par Eric Boury.</i></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-16613189776769509182015-05-29T09:52:00.000+02:002015-06-08T19:59:08.305+02:00A short film by Thibault Odeitte<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 0cm 0cm 3.6pt;">
<span style="background-color: black; font-family: Helvetica;"><span style="color: white;"><br /></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 0cm 0cm 3.6pt;">
<span style="background-color: black; font-family: Helvetica;"><span style="color: white;">The French film maker Thibault Odiette has an on-going
project called ”1film1auteur – Portraits d’écrivains” (1film1writer –
Portraits of writers). A couple of days ago he finished a short film about me, shot in
Saint-Nazaire and Paris a few years ago. On the facebook page of the project,
Thibault Odiette writes: <o:p></o:p></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 0cm 0cm 3.6pt;">
<span style="background-color: black; font-family: Helvetica;"><span style="color: white;"><i>”Parce que <st1:personname productid="la Suède" w:st="on">la
Suède</st1:personname> ce n'est pas seulement ’Millenium’, Camilla Läckberg ou
Henning Mankell, mais Håkan Lindquist, un romancier d'une sensibilité rare,
dont les romans sont un doux mélange, comme il le dit ici, de fiction et de
mémoire, d'intime et d'universel.<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: black; font-family: Helvetica;"><span style="color: white;"><i>Because Sweden it's
not only ’Millenium’, Camilla Läckberg or Henning Mankell, but Håkan Lindquist,
a writer of a rare sensibility, whose novels are a soft mixture, as he says it
here, of fiction and memory, a mix of intimate and universal.”</i><o:p></o:p></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: black; font-family: Helvetica;"><span style="color: white;">Well, here’s
Thibault Odiette’s film. The quality here is not the best. There are limitations
for the size of a film file on Blogger, so the file had to be compressed quite
a lot. Still, I hope you will enjoy it. The film is in English with French subtitles. You can also watch the film on <a href="https://www.youtube.com/watch?v=4h8CjHthtdw">Youtube</a>. <o:p></o:p></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both;">
</div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black;"><span style="color: white;">And, thanks again,
Thibault, for making this film!</span></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><br /></span></span></span></div>
<div style="background-attachment: initial; background-clip: initial; background-image: initial; background-origin: initial; background-position: initial; background-repeat: initial; background-size: initial; line-height: 11.6pt; margin: 3.6pt 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><i>Håkan Lindquist, 29 May 2015</i></span></span></span></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: left;">
<iframe allowfullscreen='allowfullscreen' webkitallowfullscreen='webkitallowfullscreen' mozallowfullscreen='mozallowfullscreen' width='320' height='266' src='https://www.blogger.com/video.g?token=AD6v5dwBCMepahExxBp5SB1htw891FxL12X5Qwmk6KaBx-aqYRm8dEzhRXpJ4SknYRrCtNAWbdcBRnsSwm__8eaBcQ' class='b-hbp-video b-uploaded' frameborder='0'></iframe></div>
<br />Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-66893254501961692762014-05-19T13:59:00.000+02:002014-05-19T17:46:07.485+02:00En hornstrit kommer ut<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;">Jag lyssnade på Inger Christensens
"Sommerfugledalen" idag på morgonen. Den dubbla sonettkransen med
undertiteln "Et requiem", som beskriver det stora livet med hjälp av
det lilla – fjärilar och insekter.<span class="apple-converted-space"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><span lang="DA" style="font-family: Helvetica;"><i>"Hvem er det der
fortryller dette møde?</i></span><span lang="DA" style="font-family: Helvetica;"><i><br />
<span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">Er det min hjerne, som er blek og grå,</span><br />
<span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">der selv får lysets farver til at gløde,</span><br />
<span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">som andet end den sommerfugl jeg så."</span></i><br />
</span><span style="font-family: Helvetica; font-size: x-small;">(ur "Sommerfugledalen", sonett IX, Inger
Christensen.)</span><span style="font-family: Helvetica;"><br />
<br /><span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">Efteråt gick jag ut på balkongen, böjde mig ned över
den lilla rönnen som jag tog med mig från en skog i närheten av Gnesta i förrgår, ett knappt
halvmeterhögt träd som jag hoppas kommer att trivas hos oss. Och så fick jag
syn på en ljus puppa under det ena bladet, och insåg att insekten som blivit
till inne i puppan precis var på väg att ta sig ut.<span class="apple-converted-space"> </span></span><br />
<br />
<span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">Jag skyndade efter den närmaste kameran, och tog
– inom loppet av tre minuter – några bilder som visar hur den mycket ljusa,
nästan genomskinliga och knappt centimeterlånga insekten tränger sig ur puppan,
sitter intill den en stund, klättrar upp på den, innan den tar sig vidare och
sätter sig under ett skyddande blad.</span><br />
<br />
<span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">Allt tar bara några minuter. Och av en fantastisk
slump fick jag bevittna förloppet.<o:p></o:p></span></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><span style="font-family: Helvetica;">Under de följande timmarna tog jag ännu fler
fotografier, bilder som visar hur den bleka insekten mörknar och hur den – när
jag ser den förstorad – alltmer ser ut som ett litet monster.</span><span style="font-family: Helvetica;"><br />
<br />
<span style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial;">Jag skickade några av de första bilderna till
Naturhistoriska museets Jourhavande biolog. Det kom ett svar tämligen omgående,
och jag fick veta att insekten är en <a href="http://krypinaturen.se/2011/05/hornstrit/">hornstrit</a>, <i>centrotus cornutus</i>. Den är 7-10
mm lång och hör till familjen puckelstritar, <i>membracida</i>. Hornstriten är den
enda puckelstriten i Sverige.<o:p></o:p></span></span></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black;"><span style="color: white;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="color: white; font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black;">Bilderna här nedan är i kronologisk ordning. De
första togs inom några minuter, de senare under de fem första timmarna efter
att hornstriten krupit ur sin puppa. Jag tycker det är närmast magiskt att se
hur hornstriten börjar bli mörkare redan efter en kort stund, för att sedan –
som du kan se på de sista bilderna – bli mörkt brun, nästan svart.</span><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="background-color: black; color: white;"><br /></span></div>
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;">Den lilla rönnen står kvar i
in kruka på balkongen. Den kommer förhoppningsvis att växa sig starkare och
större under sommaren. Den knappt centimeterlånga hornstriten kommer
förmodligen att lämna rönnen och balkongen ganska snart. Allt i dess liv sker i
steg, från ägg till larv till puppa till fullvuxen insekt. Just det här
exemplaret har också gått igenom ett steg som ofrivillig fotomodell.</span><br />
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;"><br /></span>
<span style="color: white; font-family: Helvetica;"><span style="background-color: black;">De flesta bilderna är tagna med min lilla Canon (en kamera som jag alltid har med mig), och några är tagna med min Nikon systemkamera. Jag har inte använt stativ, och det var inte helt lätt att få skarpa bilder; det blåste och vinden ruskade om både den lilla rönnen och den än mindre hornstriten. Samtliga bilder är tagna den 19 maj 2014. Du kan klicka på bilderna för att se dem i större format.</span></span><br />
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbyikBVcVhDEqIy5RNU5909wWC8oWPpdm3UhIjboCHJkmJ_BR0BiIgzGfTtzA8Ib8-EMfXZdRiNXTtVMcjSseYhgn_ArAYQwHBfCQls667BY2vSuceE6z0pKl8r1EDdphMXBmsR-e0CXfl/s1600/01.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbyikBVcVhDEqIy5RNU5909wWC8oWPpdm3UhIjboCHJkmJ_BR0BiIgzGfTtzA8Ib8-EMfXZdRiNXTtVMcjSseYhgn_ArAYQwHBfCQls667BY2vSuceE6z0pKl8r1EDdphMXBmsR-e0CXfl/s1600/01.jpg" height="175" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;"><br /></span>
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgeqaQyH-cK2hNEHrOyh8heCev8wkmqaD6cEd1EtuP6Kv3gkRT44Rc4sG4StL8psy-rvdp70lvdqXza3WcGbczHeJG3rONpl7nalQzJm2sctRqTDsfgxSNYo0nULYl09m97KgwC2GKXKpB/s1600/02.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhgeqaQyH-cK2hNEHrOyh8heCev8wkmqaD6cEd1EtuP6Kv3gkRT44Rc4sG4StL8psy-rvdp70lvdqXza3WcGbczHeJG3rONpl7nalQzJm2sctRqTDsfgxSNYo0nULYl09m97KgwC2GKXKpB/s1600/02.jpg" height="320" width="178" /></a></div>
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;"><br /></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6pGcrjFPdxC8fC2-UcXxQaNlitEKDQB9m310ABTDpL20dHhaW23WxOWoekB8W74LwhaGDO6-83WdtGCOP-EUgBe1uM4c4NUPj8yp4tHztLF0Q5dLI2CouRLz8KM8ZbQAeEZthvqGnWtqp/s1600/03.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg6pGcrjFPdxC8fC2-UcXxQaNlitEKDQB9m310ABTDpL20dHhaW23WxOWoekB8W74LwhaGDO6-83WdtGCOP-EUgBe1uM4c4NUPj8yp4tHztLF0Q5dLI2CouRLz8KM8ZbQAeEZthvqGnWtqp/s1600/03.jpg" height="177" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIsoZDCD0eWky8tBFhSuu1d2WWN0shqmbxL9anRey1q2Ipcl2JuMp5PCERlpzeluMla0zTSp-FLaXX8bJDIuEpXxYX9W0_qC3pqwnWwbGIiDZQV_I5msWkfFLp2VRyfNprP74qd191i_dI/s1600/04.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhIsoZDCD0eWky8tBFhSuu1d2WWN0shqmbxL9anRey1q2Ipcl2JuMp5PCERlpzeluMla0zTSp-FLaXX8bJDIuEpXxYX9W0_qC3pqwnWwbGIiDZQV_I5msWkfFLp2VRyfNprP74qd191i_dI/s1600/04.jpg" height="211" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEEzosc7NrlItpdyXWD2lkIpXiZkOX37S7XaPcLahjOhWKBAJrdLCaorw2G1Oa4xNCwGjT1XVvqTNmFopKbW4fnfAq2uBYD7osudD-MOy7WW4yF6qfgx5vrnR7j1Z8md11ZOc1ajQz5ImJ/s1600/05.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjEEzosc7NrlItpdyXWD2lkIpXiZkOX37S7XaPcLahjOhWKBAJrdLCaorw2G1Oa4xNCwGjT1XVvqTNmFopKbW4fnfAq2uBYD7osudD-MOy7WW4yF6qfgx5vrnR7j1Z8md11ZOc1ajQz5ImJ/s1600/05.jpg" height="184" width="320" /></a></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnMxMZQPdFRTEhyphenhyphen0h5iqPH6Uq3bxht4jHM8ATfoc2mqwYmhcf9OGZdU0WcacYmFswJwV83GhZ5NnVcKHWBqQahywjIVR-Dsp0PIs2XcTmL2fM9QZWdPAidhfVOs_a7hMmKYjLMb36zlQ7a/s1600/06.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhnMxMZQPdFRTEhyphenhyphen0h5iqPH6Uq3bxht4jHM8ATfoc2mqwYmhcf9OGZdU0WcacYmFswJwV83GhZ5NnVcKHWBqQahywjIVR-Dsp0PIs2XcTmL2fM9QZWdPAidhfVOs_a7hMmKYjLMb36zlQ7a/s1600/06.jpg" height="320" width="184" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKHBPUf6Es53zkVxuSnbDS90k0ws4FktTnzgY_dAImqByRh3TvgsqDvKbSCMr9T-mSw75lr3XhyINCjISDwy-n4ctEcr-0xsvan3PMM_R0Lixk6PKYQzkLTLDhmCspbqUIkqzk0uwdf4Md/s1600/07.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiKHBPUf6Es53zkVxuSnbDS90k0ws4FktTnzgY_dAImqByRh3TvgsqDvKbSCMr9T-mSw75lr3XhyINCjISDwy-n4ctEcr-0xsvan3PMM_R0Lixk6PKYQzkLTLDhmCspbqUIkqzk0uwdf4Md/s1600/07.jpg" height="172" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb2Jcm5Kbu6mMn-1xdOfSMSDvSocaloYbwmFrm2YnWkjJdjVYn60vGWuDJNxgcIdrLXmGDect6fpTjbQSKm2pqGKgqXl8uY4gNH_Dtwl_92-Jyc35JVKIEbjWt-HLABSDUmB0-2K80jTQL/s1600/08.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjb2Jcm5Kbu6mMn-1xdOfSMSDvSocaloYbwmFrm2YnWkjJdjVYn60vGWuDJNxgcIdrLXmGDect6fpTjbQSKm2pqGKgqXl8uY4gNH_Dtwl_92-Jyc35JVKIEbjWt-HLABSDUmB0-2K80jTQL/s1600/08.jpg" height="181" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY1mzFrE9I50g11N5RaIIq4UPsxIp3HxbzNNSKY-zlCYdVpA_pTnVgJdW77TtKfkxt2IzRWrwq869ltbyZIVonnMbyRn60Nd7Ybmw75vD-O4vsp9mjEuLKPv1GZzY27GjoC-cECMWRRJs4/s1600/09.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiY1mzFrE9I50g11N5RaIIq4UPsxIp3HxbzNNSKY-zlCYdVpA_pTnVgJdW77TtKfkxt2IzRWrwq869ltbyZIVonnMbyRn60Nd7Ybmw75vD-O4vsp9mjEuLKPv1GZzY27GjoC-cECMWRRJs4/s1600/09.jpg" height="320" width="178" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFKANCZmeuA4b25B3M7onx8AWfcBvTKKOQxHIlO7JqZYy9q9x8_N4rl4cIOu1btNzNrUa5HtQie1qaVcgPr2ii_6Oymwg75HP7fwy2Q8b3j1XXFpUZX_ggRmNDCmaeqoYFHpeWpCxWTbtA/s1600/10.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFKANCZmeuA4b25B3M7onx8AWfcBvTKKOQxHIlO7JqZYy9q9x8_N4rl4cIOu1btNzNrUa5HtQie1qaVcgPr2ii_6Oymwg75HP7fwy2Q8b3j1XXFpUZX_ggRmNDCmaeqoYFHpeWpCxWTbtA/s1600/10.jpg" height="320" width="183" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgG6YatJM5y66CHIzWgCOMwE4jQ2_SSQi9mMapxduBI1Ey_5WIcSJypmIP4s0Cb3-EmdonY7rDI3Fu7jxrqGtGTocjbrc02-mq3SjLfM6vSuiiL9Kt6hkAnAvisEplRVs1RXHzkLSOV3o1K/s1600/11.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgG6YatJM5y66CHIzWgCOMwE4jQ2_SSQi9mMapxduBI1Ey_5WIcSJypmIP4s0Cb3-EmdonY7rDI3Fu7jxrqGtGTocjbrc02-mq3SjLfM6vSuiiL9Kt6hkAnAvisEplRVs1RXHzkLSOV3o1K/s1600/11.jpg" height="170" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTWWEaMx7l0BUtk-D36WM_XUuuYJKfQFQTQLIzdCKw6sU2o1s_Qd4hO5RZStd5LXygBARf1ILLBPwNye5JMc6tdfJmSq1g1qlhPIPuFK9FZjY_qutKpcBzfZuaAHZGiH2dWeskTOHSoqCg/s1600/12.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhTWWEaMx7l0BUtk-D36WM_XUuuYJKfQFQTQLIzdCKw6sU2o1s_Qd4hO5RZStd5LXygBARf1ILLBPwNye5JMc6tdfJmSq1g1qlhPIPuFK9FZjY_qutKpcBzfZuaAHZGiH2dWeskTOHSoqCg/s1600/12.jpg" height="320" width="182" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEise2bv2IQ7KOjEQKsjcFLQBBqx7a1oLtvKyfWc3rW6DHFUF0DqzI27-ZfxscOlxjt8MhqRgaZr16YPmvyUyNnNV8Y-IHE6QaM1pqNLYoC1cuBtj7ZRioKiLJ6xK4mKTzr0YbxELeaqVcTP/s1600/13.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEise2bv2IQ7KOjEQKsjcFLQBBqx7a1oLtvKyfWc3rW6DHFUF0DqzI27-ZfxscOlxjt8MhqRgaZr16YPmvyUyNnNV8Y-IHE6QaM1pqNLYoC1cuBtj7ZRioKiLJ6xK4mKTzr0YbxELeaqVcTP/s1600/13.jpg" height="320" width="185" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBR7vHC-YQzuIxUSPBJGPmwJrWoGTxYqXKL2NSBnb9JeLoHXrC3omGfQiUTnq_M7sG18U4FCmun_HPWTia0JMMw1aUvqDSiSpBh0zUsotyUJBv_NhuaXxtHY6wNTt8Dp1QaxR6SE0R5fC4/s1600/14.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjBR7vHC-YQzuIxUSPBJGPmwJrWoGTxYqXKL2NSBnb9JeLoHXrC3omGfQiUTnq_M7sG18U4FCmun_HPWTia0JMMw1aUvqDSiSpBh0zUsotyUJBv_NhuaXxtHY6wNTt8Dp1QaxR6SE0R5fC4/s1600/14.jpg" height="168" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvydeXTUsPcXc5hQUUTyxk5TWSC7T1_aYTl_uGQbdV1k5NR7iCIFULCwxlMRjYRtj1qASJzRJzY-ypnv_vuoXFh_I49QUhiALtMZ0_54EOTmbhFvsp4o3hvE9YAtd9Ki9up8cdH6xdMk16/s1600/15.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhvydeXTUsPcXc5hQUUTyxk5TWSC7T1_aYTl_uGQbdV1k5NR7iCIFULCwxlMRjYRtj1qASJzRJzY-ypnv_vuoXFh_I49QUhiALtMZ0_54EOTmbhFvsp4o3hvE9YAtd9Ki9up8cdH6xdMk16/s1600/15.jpg" height="320" width="176" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1OrilFMQud_fSQ7I8FJ-gP-gGntin0ek4NVZsoo7qzqt_3vr7mSLy9OVTFMxFObpIcR8JVdis6dGZ9kAvVqQ4j0DsLMh3A3gVO_8o5uIBFbQPb25XNROzLkq3zJxM0jvrZtJWHiMvBfe6/s1600/16.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1OrilFMQud_fSQ7I8FJ-gP-gGntin0ek4NVZsoo7qzqt_3vr7mSLy9OVTFMxFObpIcR8JVdis6dGZ9kAvVqQ4j0DsLMh3A3gVO_8o5uIBFbQPb25XNROzLkq3zJxM0jvrZtJWHiMvBfe6/s1600/16.jpg" height="207" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtQpxmu4UwqLLS3jxxvqkew8ivYh8CmJy9W7nynGYplCFB2p-Kdau6tWFoA5mfscu8rRhKYLcmsIRY6rWXeuySSbDcz5BRepSGoms3zxcCoIsp1jb4C9y_P7VW3Jen2P923DcmDVZhO54R/s1600/17.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtQpxmu4UwqLLS3jxxvqkew8ivYh8CmJy9W7nynGYplCFB2p-Kdau6tWFoA5mfscu8rRhKYLcmsIRY6rWXeuySSbDcz5BRepSGoms3zxcCoIsp1jb4C9y_P7VW3Jen2P923DcmDVZhO54R/s1600/17.jpg" height="177" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv0EFipJ6DJsmi7OEMNYvYUMGS9grGmj2aOWvjiX5Rg4B20A_C6wYOozuy0ZXCR9hQQSXMq_9VJvCy2UJwc4-A_PVgf9qHHwzEQfQTW5yfxXMbhIpz2bpGibEq2D64tF4vjXTpzwFn_6g6/s1600/18.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjv0EFipJ6DJsmi7OEMNYvYUMGS9grGmj2aOWvjiX5Rg4B20A_C6wYOozuy0ZXCR9hQQSXMq_9VJvCy2UJwc4-A_PVgf9qHHwzEQfQTW5yfxXMbhIpz2bpGibEq2D64tF4vjXTpzwFn_6g6/s1600/18.jpg" height="190" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjguefhK1ayAt_PtLptLEDXyFx-OPd051ctRV6QQziTlJ2qas6GP16GP88rU2jNqpPSZWdBJ0owUNojbnaCwIz6S5-rOxY1x3OO4WnJbRkAyvOKSifeFo3v_KIrbUJmE3JN95xtBGP5Pu93/s1600/19.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjguefhK1ayAt_PtLptLEDXyFx-OPd051ctRV6QQziTlJ2qas6GP16GP88rU2jNqpPSZWdBJ0owUNojbnaCwIz6S5-rOxY1x3OO4WnJbRkAyvOKSifeFo3v_KIrbUJmE3JN95xtBGP5Pu93/s1600/19.jpg" height="184" width="320" /></a></div>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKCWsMAllTxbaQ75bfUVAmDGAhwVqilA7jZnoUkP0ssw0OL4KgvhpjfCn2SsziZUcatoALj5i_QAUUlOsqg05MhLAyZX3kK9fvB6lXilYAlKACoe0B0CrcBB6O1FVeJVBDlbkh7x4Bmvps/s1600/20.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgKCWsMAllTxbaQ75bfUVAmDGAhwVqilA7jZnoUkP0ssw0OL4KgvhpjfCn2SsziZUcatoALj5i_QAUUlOsqg05MhLAyZX3kK9fvB6lXilYAlKACoe0B0CrcBB6O1FVeJVBDlbkh7x4Bmvps/s1600/20.jpg" height="185" width="320" /></a></div>
<span style="background-color: black; color: white; font-family: Helvetica;"><br /></span>Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-341320729773213122014-03-20T14:36:00.000+01:002014-03-20T15:25:48.973+01:00Tankar kring ett fotografi<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFdLYTR2h1Mi9dVywf2FXa9J6PGlM2b3ELBx28-FDeosAscoYG8RNACSb5ubedYLwnMyjWYJX_uTuYhJBKBH3RDN5UdU7XXnHsmjs9sD16YdJiaYT7C3pN714ONjdtFWiuWhzhoFmIfynz/s1600/25-A-young-boy-sits-amidst-the-ruins-of-a-London-bookshop-following-an-air-raid-Oct-8-1940aa.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhFdLYTR2h1Mi9dVywf2FXa9J6PGlM2b3ELBx28-FDeosAscoYG8RNACSb5ubedYLwnMyjWYJX_uTuYhJBKBH3RDN5UdU7XXnHsmjs9sD16YdJiaYT7C3pN714ONjdtFWiuWhzhoFmIfynz/s1600/25-A-young-boy-sits-amidst-the-ruins-of-a-London-bookshop-following-an-air-raid-Oct-8-1940aa.jpg" height="239" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;">Fotografiet är
taget utanför en bokhandel i London den 8 oktober 1940 efter en flygräd. Jag
har sett bilden många gånger, men vet vare sig fotografens eller pojkens namn.
Kanske kan man läsa några av boktitlarna på originalbilden, men på den här
kopian kan jag bara ana mig till två; den första är en bok om Michelangelo som
ligger till vänster om pojken. Den andra – och den mest iögonfallande – är en
bok av engelsmannen Philip Gibbs som skrev flera böcker om första världskriget.
På den här bilden syns en av hans böcker i hyllan till höger. Den är nästan på
väg att trilla ned. Som en alltför sen varning eller påminnelse om krigets
fasor.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 1.0cm;">
<span style="line-height: 150%;">Pojken,
som ser ut att vara i tolvårsåldern, kanske arbetade som springpojke. Det
ligger ett prydligt inslaget paket intill honom, och kanske kände han en
obetvingad lust att stanna till vid bokhandeln, lägga ifrån sig paketet och
börja bläddra i en av böckerna. Hans min är koncentrerad. Kanske är han helt
omedveten om fotografen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 1.0cm;">
<span style="line-height: 150%;">Strax
bakom pojken syns en hopskrynklad karta. Som en sinnebild av en värld i krig.
De gamla kartorna gäller inte längre. Mycket av det andra invanda och trygga
gäller inte heller.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 1.0cm;">
<span style="line-height: 150%;">Om
pojken på bilden fortfarande lever bör han vara närmare nittio år. Och jag
tänker på vänner till mig i den åldern eller äldre, människor som upplevde
andra världskriget, människor som kanske själva deltog i striderna på den ena
eller den andra sidan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 1.0cm;">
<span style="line-height: 150%;">Några
av de där äldre vännernas historia har jag använt mig av i ”<a href="http://hakanlindquist.blogspot.se/2013/10/tre-dagar-och-tva-natter.html">Tre dagar och två nätter</a>”, där en drygt nittioårig fransman, Marcel, ofta tänker tillbaka på
kriget. Här är ett utdrag ur romanen:</span><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<div style="text-align: center;">
***</div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;">En av de första
morgnarna efter kapitulationen hade han vaknat upp i ett gammalt uthus där han
sökt skydd för natten tillsammans med några andra hemvändande soldater. När de
steg ut i dagsljuset möttes de av en overklig syn. Vägen som gick genom dalen
var en enkel och smal grusväg som i långa tider hade använts av människor som
levde och arbetade i trakten. Bönder och herdar, kvinnor och barn, ibland i
vagnar som drogs av hästar eller åsnor, enstaka vandrare. Nu var den
fullkomligt fylld av en grå folkmassa. Hundratals människor – barn och
ungdomar, vuxna och gamlingar – rörde sig långsamt söderut. En karavan av
människor. Förmodligen hade de lämnat sönderbombade byar och hus för att söka
en plats där de åtminstone tillfälligt kunde slå sig ned. En fristad. De
pratade inte, de ropade inte, de grät inte. Inte ens de minsta barnen. De var
alldeles tysta. Det enda som hördes var ett mångfaldigt hasande av trötta
fötters utmattade steg, ett märkligt svepande ljud som tycktes fylla hela
dalsänkan. Ibland, när han hade ställt käppen åt sidan och släpade sig fram i
sina gamla tofflor, kunde han höra det där ljudet, och då såg han dem alltid
för sitt inre. Alla dessa medtagna människor. Han kunde till och med se
ansikten, men han var inte säker på om han verkligen mindes dem eller om de var
skapelser hans fantasi frammanat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> En av de andra soldaterna,
en blond man från Le Havre vars namn Marcel hade glömt, hade stått intill
honom. Orakad, utmärglad och oändligt trött, men fortfarande medkännande,
fortfarande människa.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> “Vad har de varit med om,
alla dessa stackare? Vad har vi varit med om?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> Marcel hade inte kunnat
svara, han hade bara lagt sin hand på kamratens axel i ett lamt försök att
trösta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> “Summan av allt lidande …”
fortsatte den blonde och sträckte ut sin hand i en avstannande gest. “Det är
fullkomligt ofattbart … Kan man … kan man över huvud taget överleva ett krig?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> Marcel suckade, skakade på
huvudet och lade sin hand på kattens rygg. “Vi var bara barn i ett fruktansvärt
spel.” Spinnandet ökade i intensitet. Han kunde till och med höra det. “Vi
borde ha fått fortsätta vara barn.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> Det rasslade från
väggklockan när den markerade ännu en förfluten timma, men det kom inget
helslag. Det var något i mekaniken som hade gått sönder många år tidigare då
Marcel hade öppnat klockan för att damma av urverket.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify;">
<span style="line-height: 150%;"> Han mindes med ens att
hans far alltid hade pratat om krig i bestämd singularform: kriget. Som om det
var ett enda krig. Ett krig som spred sig över jorden, i jorden, likt en
torvbrand, för att sedan plötsligt blossa upp någon annanstans. Skoningslöst.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 0px;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"> Krig
är en pandemi som sveper över världen, tänkte han. Ändå måste det väl vara så
att varje människa innerst inne önskar fred? “Tror du inte det, lilla vän?”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 0px;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"> Han
smekte katten över ryggen och såg hur den åter slöt sina ögon. Den mjuka
beröringen, värmen mot handflatan, den omedelbara närheten till en levande
varelse – en annan levande varelse – fick honom att minnas andra beröringar. En
våg av saknad, av lust att röra och låta sig beröras, omfamna och omfamnas,
strömmade genom honom.</span><br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 0px;">
<div style="text-align: center;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">***</span></div>
</div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 0px;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%; text-align: justify; text-indent: 0px;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">Pandemin sprider sig. Aggressionerna fortsätter. Kriget är inte över.</span><br />
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"><br /></span>
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">Håkan Lindquist, 20 mars 2014.</span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-36442113107870050852014-02-18T16:27:00.000+01:002014-04-07T20:15:09.246+02:00Abdellah Taïa "Kungens dag"<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQv_cWThlqcE9owMJP_Oa0bNDBqKf9a83BLxKLKOR8zvehJw0AmCIKCEajfScUHgXpkmvsrANr8c3DiyQE8xMUQWFnhVq_7gAWZRhx6ySXnlZHa_Tvr7Fya2P_2mBK9LPOBO5AKoL_P7HA/s1600/Ta%C3%AFa_omslag.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQv_cWThlqcE9owMJP_Oa0bNDBqKf9a83BLxKLKOR8zvehJw0AmCIKCEajfScUHgXpkmvsrANr8c3DiyQE8xMUQWFnhVq_7gAWZRhx6ySXnlZHa_Tvr7Fya2P_2mBK9LPOBO5AKoL_P7HA/s1600/Ta%C3%AFa_omslag.jpg" height="400" width="237" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<br />
<br />
<br />
”Kungens dag” – Le jour du Roi – är den tredje romanen av
den marockanskfranske författaren <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Abdellah_Ta%C3%AFa">Abdellah Taïa</a> som Davy Prieur och jag har
översatt. Originalutgåvan kom ut 2010, och i början av mars 2014 är det dags
för den svenska utgåvan. Den, likt ”Ett arabiskt vemod” och
”Frälsningsarmén”, ges ut av <a href="http://www.elisabethgrate.se/">Elisabeth Grate Bokförlag</a>.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
I ”Kungens dag” lämnar Abdellah Taïa det självbiografiska
berättandet. Här är i stället berättarjaget en ung och fattig marockansk tonåring,
Omar Fakih, och historien – som är både poetisk och rå, drömsk och febrig – handlar
till stor del om honom och hans jämnårige vän Khalid El-Roule, en rikemansson.</div>
<div class="MsoNormal">
<i><br /></i></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Khalid var min
bäste vän. Min vän, helt enkelt. Vännen. Jag älskade honom. Jag kände honom
utan och innan. Jag beskyddade honom på högstadiet. Och till och med efter det.
Det är bara för honom jag har berättat allt. (---) Han skulle inte föra vidare
det jag sa till honom. Det var jag säker på. Vi hade våra gemensamma
hemligheter. Våra eviga hemligheter. En pakt. Blodet i blodet.</i><br />
<i> Jag
var den starkare. Och Khalid tyckte om det, min styrka, mitt drag av buspojke.
Han tyckte om att jag kom från en annan värld. De fattigas. Det var omväxling
för honom, sa han ofta. Han tyckte att det var exotiskt. Han ville alltid komma
hem till mig. Vårt hus är litet, enkelt, för enkelt. Villan där han bodde var
ett palats. Nej, det är inget palats, sa han. Det irriterade mig varje gång som
han spelade anspråkslös för att jag inte skulle känna skillnaden mellan oss.</i></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzgd6nm4Jkqm4FKdhyphenhyphenlkoSeXUa2YLnEbzO6OO72YfRLYcCEecifzMYe_mdbBc25MF_W9jAKa_mJkgi8yhotdeJcYjFBGy68XEyh5iwZhHwJ_40JxEaip2T8bGF1ymVSAIWxwukkwKbvGWZ/s1600/blogg+Yawm+Al-Malik.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzgd6nm4Jkqm4FKdhyphenhyphenlkoSeXUa2YLnEbzO6OO72YfRLYcCEecifzMYe_mdbBc25MF_W9jAKa_mJkgi8yhotdeJcYjFBGy68XEyh5iwZhHwJ_40JxEaip2T8bGF1ymVSAIWxwukkwKbvGWZ/s1600/blogg+Yawm+Al-Malik.jpg" height="320" width="214" /></a></div>
<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Omar och Khalid är bästa vänner, trots klasskillnaden, en
skillnad som Omar, trots förtrogenheten, ständigt noterar. De går i samma
klass, delar då och då på en flaska billigt vin, diskuterar, har sex, går på
bio … De gör allt tillsammans.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<i>Khalid var rik. Allt hos honom påminde mig om det. Åskådliggjorde
det för mig. Hans sätt att vara, att existera, att analysera tingen och
världen. Hans sätt att äta. Att se mig rakt i ögonen som om han höll på att
ragga upp mig.</i><br />
<i> Khalid var rik och han var
vacker.</i><br />
<div style="text-indent: 0px;">
<i style="text-indent: 65.2pt;"> Khalid var vacker och han var
rik.</i></div>
<div style="text-indent: 0px;">
<i style="text-indent: 65.2pt;"> Han hade allt. Och han var rädd.
Också av det skälet tyckte jag om honom. För hans märkliga rädslor som födde
mina, gjorde dem mer komplexa. Vackrare.</i></div>
</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Men så sker det något. Khalid blir utsedd till skolans bästa
elev, och som en följd av det ska han få träffa kungen, Hassan II, och kyssa dennes
hand. Han har inte sagt ett ord om det till Omar, som får höra det från rektorn
samtidigt som de andra klasskamraterna. Omar känner sig djupt sviken, och bestämmer
sig för att hämnas.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Mot slutet av ”Kungens dag” sker en transformering, en förskjutning.
Berättarjaget glider över från Omar till Hadda, en svart kvinna som var
anställd som piga hos Khalids föräldrar tills hon en dag tvingades ge sig av.<br />
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgM5wrgDVjBaNVOEVwIC6-g7UUAFIcV1lYjdLQaY18WKtVeEGtBm8dN2bPITkQC4Wosf2eGlPB-35OSNE3Kwx5-6IslE0yJl4vljnouYUMYcJ8LxXOwMx4_ugSDIQIHxpg7D-qNZKCqwKEg/s1600/ATblogg.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgM5wrgDVjBaNVOEVwIC6-g7UUAFIcV1lYjdLQaY18WKtVeEGtBm8dN2bPITkQC4Wosf2eGlPB-35OSNE3Kwx5-6IslE0yJl4vljnouYUMYcJ8LxXOwMx4_ugSDIQIHxpg7D-qNZKCqwKEg/s1600/ATblogg.jpg" height="320" width="263" /></a></div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
2010 erhöll Abdellah Taïa det franska litteraturpriset Prix
de Flore för ”Le jour du Roi”.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Den lilla omslagsbilden visar den arabiska utgåvan av
romanen, ”Yawm Al-Malik”, utgiven i Beirut 2012. Fotografiet av Abdellah Taïa
tog jag på Kulturhuset den 20 februari 2013.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEHwcKyIeywBhWYG3QxI7B6tHxzYwp9xeal7Kw1YVX3aAiw-jtMIgav7TasKi6F1q8m5ZVd5Wj2lfCGT2gppmQVScnk26P1z2iNJtAY6OXTjwZSi_rUNIyE6z7q8z4WNjT4olseHrtpRyV/s1600/foto+Bilsel+Battal.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhEHwcKyIeywBhWYG3QxI7B6tHxzYwp9xeal7Kw1YVX3aAiw-jtMIgav7TasKi6F1q8m5ZVd5Wj2lfCGT2gppmQVScnk26P1z2iNJtAY6OXTjwZSi_rUNIyE6z7q8z4WNjT4olseHrtpRyV/s1600/foto+Bilsel+Battal.jpg" height="297" width="320" /></a></div>
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<div class="MsoNormal">
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Abdellah Taïa besökte Stockholm i mars 2014. Jag
hade ett samtal med honom i Söderbokhandeln den 17 mars. Ett par dagar senare hade Taïas debutfilm,
”Frälsningsarmén”, svensk premiär på <a href="http://cinemafrica.se/">Cinemafrica</a>. Fotografiet av mig och Abdellah är taget den 20 mars 2014 utanför Bio Rio strax innan filmvisningen. Foto: Bilsel Battal ©.<br />
<br />
Håkan Lindquist, 18 februari 2014. Uppdaterad den 7 april 2014.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-47434882581672433882013-10-26T09:52:00.000+02:002013-11-10T00:05:11.270+01:00Tre dagar och två nätter<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU49IXzNhR_KV3TmWKqNgtg1iRm1OtvpG1vtVO3uSVY8CPnoN0jIG32mJX2GRVQTtyeXoiB7TKV3x6moRVgqtx4m-mYQbEx6o6TavTESrbL4sp2ZD8FoweWENUwLB0rYuP-WylCRAJMY1_/s1600/tre-dagar-omslag-1a.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU49IXzNhR_KV3TmWKqNgtg1iRm1OtvpG1vtVO3uSVY8CPnoN0jIG32mJX2GRVQTtyeXoiB7TKV3x6moRVgqtx4m-mYQbEx6o6TavTESrbL4sp2ZD8FoweWENUwLB0rYuP-WylCRAJMY1_/s320/tre-dagar-omslag-1a.jpg" width="217" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">”Tre dagar
och två nätter” är min sjätte roman. Det är en berättelse om kärlek, längtan
och livsval, ett kammarspel med huvudsakligen två aktörer men med en handling
som innefattar också andra människor, andra möten, och som – trots titeln –
spänner över en lång tidsperiod. Romanen utspelar sig i Frankrike, i staden
Nantes och i det lilla samhället Saint-Georges-sur-Cher. Huvudpersonen är en
17-årig kille, Guillaume, och hans drygt 90-årige farfar, Marcel. Guillaume
pappa har varit gift tidigare, och Guillaume har halvsyskon som åldersmässigt
skulle kunna vara hans föräldrar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">Guillaume
är förälskad i sin bäste vän, Abdellah. De har haft sex några gånger, men för
Abdellah verkar det bara vara något som sker på kul. Det är i alla fall så
Guillaume uppfattar det. Efter ett gräl springer Guillaume bort från sin vän.
Han kommer fram till en stor väg och beslutar sig hastigt för att lifta. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">”Under
bråkdelen av en sekund tvekade Guillaume. Han stod stilla med handen på
handtaget, och kände hur en varm bris lekte med lockarna i nacken, kittlande
och sinnligt som beröringen från någons fingrar, sedan krängde han snabbt av
sig den lätta ryggsäcken, öppnade bildörren och satte sig på passagerarplatsen.
Föraren var en medelålders man som påminde honom om en lärare han hade haft
några år tidigare, innan han började på gymnasiet.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">En liten
stund senare lämnar de Nantes. Guillaume inser ganska snart att de närmar sig
byn där hans farfar bor. Han bestämmer sig för att hälsa på honom. Marcel är
änkling sedan några år tillbaka. Han bor, ensam, kvar i huset han och hustrun
flyttade in i för mer än sextio år sedan. Han tänker tillbaka på sitt drygt
nittioåriga liv, på hustrun, på kriget som han var delaktig i när han var ung,
och han tänker på en ungdomsvän som försvann i slutet av kriget.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">”Marcel
öppnade ögonen och såg på sina händer. De stela, krumma fingrarna, de bruna
fläckarna som bara blev fler och fler, rynkorna som verkade söka sig allt
djupare ned i den torra huden. Allt var ålderstecken. Det fysiska förfallet.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: Arial; text-indent: 36.85pt;"> Jag har smekt med de här händerna, tänkte han. Jag har rört
vid människor jag älskat.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 0px;">
<span style="font-family: Arial; text-indent: 36.85pt;"> ’Hur ska man verkligen veta att man gjort rätt?’”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="text-indent: 36.85pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">Guillaumes
besök hos farfadern varar i tre dagar och två nätter, och det är första gången
sedan han var barn som han och Marcel umgås på tu man hand under en längre tid.
De kommer närmare varandra och pratar om saker de aldrig pratat om tidigare, om
kärlek och vänskap, om livsval och önskningar, och kanske är deras liv – trots
åldersskillnaden och de olika förutsättningarna – inte så olika. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">”Marcel
reste sig mödosamt från stolen i samma stund som de första tunga regndropparna
började falla över dem.</span><span style="color: red; font-family: Arial;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"><span style="color: red;"> </span>“Det är nästan lite
lustigt, Guitou. Det verkar som om vi båda, du och jag, lite långsamt och
försiktigt och på olika sätt har närmat oss samma fråga, samma ämne.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"> Guillaume passerade
farfadern, drog undan tygstycket och öppnade köksdörren.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"> ’Vad menar du, papi?
Vilket ämne?’<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"> Marcel stannade framför
trappsteget, med blicken riktad mot pelargonerna. Regndropparna föll allt
tätare. De skapade mörka, runda fläckar på hans kofta, först bara några
enstaka, sedan allt fler. Och de ploppade metalliskt när de träffade
målarburkens skeva lock. Tillfällighetsmusik, tänkte Guillaume, och lät
valnöten falla ned i jorden intill trappan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"> ’Vänskapen och kärleken’,
svarade Marcel med låg röst. ’Den vi söker och den vi finner. Och den vi
väljer, och kanske också vårdar. Den är … Kärleken är som en växt, en blomma.
Den har väldigt mycket egen kraft men behöver näring för att växa sig djupare,
bli större, och utan omsorg dör den med tiden. Ovillkorligen.’”</span><span style="color: #666699; font-family: Arial;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">De tre
dagarna råkar också, utan att någon kunnat ana det, vara de sista dagarna i
Marcels liv. När farfadern är borta återvänder Guillaume till Nantes och
Abdellah, med sin sorg och sin saknad, men också med en större
självmedvetenhet.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;">"Tre dagar och två nätter" ges ut av <a href="http://telegramstudios.com/books/">Telegram förlag</a> som e-bok och pod. Du kan beställa båda varianterna via widgeten här nedanför. Om du vill ha ett signerat ex och/eller en pratstund kan du komma till Söderbokhandeln, Götgatan 37 i Stockholm.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Arial;"><br /></span></div>
<br />
<div style="height: 416px; margin: auto; overflow: visible; width: 300px;">
<script src="http://www.publit.se/js/publitwidget-2.0.js" type="text/javascript">
{"id":479}</script></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-4776676424128138972013-10-23T09:03:00.000+02:002013-10-23T09:40:52.574+02:00Whirling years<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqG8XpTm6JuC5VsippRltVxhAp1Y6APzt_lMwCL1uhkCc2zVjp0Fx2L0xyDWqn6nWyvUKVvvJD7R4neUhyphenhyphenaRJSXiXX7HGsFObRwmV0zBd0hpC5EtXZpPiaIFoBEBhyphenhyphenDGb9zkCCVulDPZCY/s1600/2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="293" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhqG8XpTm6JuC5VsippRltVxhAp1Y6APzt_lMwCL1uhkCc2zVjp0Fx2L0xyDWqn6nWyvUKVvvJD7R4neUhyphenhyphenaRJSXiXX7HGsFObRwmV0zBd0hpC5EtXZpPiaIFoBEBhyphenhyphenDGb9zkCCVulDPZCY/s320/2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Today, October 23, 2013, is the 90th birthday of the American composer and writer Ned Rorem. I wish I could have been in New York to celebrate him, but you can't be in two places at the same time. So, my small contribution and tribute to Ned Rorem on this occasion is the article below, an article I wrote ten years ago after visiting New York and Ned a few days after his 80th birthday. The translation is my own, and it's just a draft. I hope there are not too many mistakes and/or oddities. Happy Birthday, Ned!<br />
<br />
<h5 style="line-height: 19px;">
<span lang="EN-US">Whirling years</span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">It’s one of the last days of October 2003 and I’m
walking up Broadway in pouring rain, on my way to see the composer and writer
Ned Rorem in his apartment on <st1:place w:st="on">Upper West Side</st1:place>.
He’s standing in the doorway waiting for me as I get out of the elevator. He
smiles, warm and friendly, takes my hand and welcomes me. ”I have made some
tea.” There is nothing in his appearance revealing the fact that he turned 80
just three days earlier; he looks more like a youthful 65-year old. I follow
him in to a large and light living room; the walls are almost covered with art—oil
paintings, water colors and a few drawings. Behind the black Steinway grand
piano in the corner, are four pictures by Jean Cocteau. Two of them are
portraits of Rorem, the others are dedicated to him. I sit in one of the sofas.
Ned sits in the other, and he pours up the tea into blue cups and offers me a
huge and sweet chocolate cake. He almost gulps down a big piece and I think
about one fact he has often underlined in his books: ”I am just a child.” Then
he looks up and out through the window. ”I love the sound of the rain.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Curiosity and reading<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">In his first book, <i>The
<st1:city w:st="on">Paris</st1:city> Diary </i>(1966) Ned Rorem writes
free-spoken and openly about the period during which he lived in <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Paris</st1:city></st1:place>. He went there in
1949 on what was supposed to be a holiday trip, but stayed until 1958. During
his stay he studied for Arthur Honegger and learned to know other composers:
Francis Poulenc, Georges Auric and Darius Milhaud. Most of the time he was
staying at the countess Marie-Laure de Noialles house in Paris, or her house in
Hyères. Marie-Laure and her husband Charles were passionate collectors of
surrealistic art. They were also tremendously rich, they supported and
sponsored artist, among them were Buñuel and Man Ray. Marie-Laure knew all the
people Rorem was hoping to meet in <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Paris</st1:city></st1:place>.
She enjoyed the company of artists and gays, and Rorem was conveniently both.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> He
takes yet another piece of the chocolate cake. I look at one of the portraits
of him on the wall, a small oil painting; the face of the young man seems at
the same time fragile and powerful. He often felt shy during that time, and he
often used alcohol to get over the shyness. This eventually turned him into an
alcoholic. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Marie-Laure
painted that one”, says Rorem, who has followed my eyes.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">”When were you last in </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on"><st1:city w:st="on">Paris</st1:city></st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">?” I ask.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”About
two years ago”, he replies. ”But I will never go to that place again because
there is no need to at my ripe age. I will never come to <st1:place w:st="on">Europe</st1:place>
again. I’m too tired to travel. I’ve seen everything. Everything I need from <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">France</st1:country-region></st1:place>
I have already got. And the people I knew in <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">France</st1:country-region></st1:place> are all gone now. There’s no
point in trying to re-locate myself again in <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">France</st1:country-region></st1:place>. It’s a different country.
It looks the same but it’s different. I don’t have that kind of curiosity
anymore. It kind of goes with youth. I wanna see places where I know people who
are old friends.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">”Are you curious in other ways?"</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">”Less. If someone writes a new
opera or something, if a friend is in a play I try, out of friendship, to go
and see it, but I’m not terribly curious to see a new opera or anything, but I
end up going out quite a bit every year but much less. Less than I used too.
Maybe I should try it again, but I can’t be something I’m not.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”What
about reading? You’ve always been reading a lot. Is that still important to
you?”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">”I read all the time but I read
less than I used to. It takes me ages to go through a book and I look at lots
of magazines, and I look a lot on television—more than I like to admit—at just
junk. But on my night table I’ve got twenty books that I’m in the process of
reading. I’m curious and I buy books. I’m curious to see what friends do, but I
kind of get bored and so I don’t have as much enthusiasm about culture today…
and I think we’re going to hell. I think we’ve got about ten more years anyway.
We’re all gonna be dead. Blown up. And the mediocrity around all this is just
unbelievable. </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on"><st1:country-region w:st="on">America</st1:country-region></st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">
is still producing first rate music and plays and books, and painting too. And </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on"><st1:country-region w:st="on">America</st1:country-region></st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">
with all its coherency is probably the most interesting country in the world
today. But as I said before, nobody knows the future, so what I say about being
blown up.., well, it will or it won’t take place. But I see it’s headed towards
universal mediocrity, but maybe it’s always been that way. It’s just more
people in the world…”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h6 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Diaries
in words and tones<o:p></o:p></span></h6>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Ned Rorem has published some fifteen books since 1996,
most of them memoirs and diaries from a life where music, art and literature
are the main corner stones, but also love and sexuality—open and decrepit long
before Stonewall and the liberating gay movement. The openness and frankness
turned him into something of a gay icon for a large group of people. His
autobiographical writing offers an almost lifelong insight into the world and
thoughts of an artist. Rorem also writes about music—on composition, music
analysis, about musicians and composers.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> His
musical works are even more comprehensive; he has written three symphonies,
four piano concertos, solo concerts for violin, percussion, flute and cello,
chamber music and solo instrument music for many instruments, and six operas;
one of them, <i>Miss Julie </i>(1965) is
based on the play by August Strindberg. Another, <i>Three Sisters Who Are Not Sisters </i>(1968) has a libretto by Gertrude
Stein.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> But
most of Rorem’s compositions are songs and he is often said to be the most
prominent American art song composer. Not for nothing he has been called <i>The American Schubert</i>. He has written
almost five hundred songs through the years; beautiful and poetic songs with
lyrics by for example Shakespeare, Walt Whitman, Paul Goodman and Frank O’Hara.
”The only poetry I understand is the poetry I have set to music”, he states at
one time, and he continues with relating to his own: ”My music is a diary no
less compromising than my prose. A diary nevertheless differs from a musical
composition in that it depicts the moment, the writer’s present mood which,
were it inscribed an hour or so later, could emerge quite otherwise.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Rørheim and the Norwegian origin<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Ned Rorem was born in <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Richmond</st1:city>, <st1:state w:st="on">Indiana</st1:state></st1:place>
on <st1:date day="23" month="10" w:st="on" year="1923">23 October, 1923</st1:date>.
Half a century before that his grandfather Ole Jon had emigrated from <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region></st1:place>.
To the new land he brought the name he had taken from the valley farm on an
island outside <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Stavanger</st1:city></st1:place>
from where he came, Rørheim. But the Americans had difficulties in both
pronouncing and spelling the name and it was soon changed to Rorem.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”You
visited <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region></st1:place>
with your parents and your sister when you were twelve, but you haven’t been
there since. Have you any contact with relatives in <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region></st1:place>?”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">”No, I don’t have any idea about
any relatives in </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region></st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">.
When my sister [Rosemary] got married she lived in </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on"><st1:city w:st="on">Copenhagen</st1:city></st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"> for a year with her husband and
one of her six children was born there. And I went to visit her then for about
two or three days in the autumn of 1951 but that was the last I had to do with </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on">Scandinavia</st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">.”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">”Is there anything Norwegian in
you? Do you have any sense of a Norwegian origin? Or is </span><st1:place style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;" w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region></st1:place><span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"> just something from the
past?”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”No,
not at all. One is the sum of one’s parts and it’s how I feel about it… I feel
very much of a <i>wasp </i>[</span><span lang="EN-GB">White Anglo-Saxon protestant]</span><span lang="EN-US">, you know. A
non-Jewish. I was very attracted to Jews, they were so different to me. Some
people are attracted to their opposites which I am. Nothing could be less
Jewish than a Norwegian, at least in <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">America</st1:country-region></st1:place>. My grandfather spoke with
a da-da-da-da little singing accent, and my grandmother died long before I was
born. My grandfather lived in the Scandinavian part of <st1:country-region w:st="on">United States</st1:country-region> in <st1:state w:st="on">Wisconsin</st1:state>,
<st1:place w:st="on"><st1:state w:st="on">Iowa</st1:state></st1:place> and my
father stressed his Norwegian background although he didn’t speak it. So yeah,
I feel that I am Norwegian in a way although I go against it. As a Quaker and a
Norwegian I was very much attracted to the Catholic Church because of the
incense, jewels, the smells and the taste and the touch and the whole falderal,
but my parents were anti-Catholic and it was… I’m anti-Catholic now, too. I
think it’s an evil religion, and as being a Quaker I’m a Quaker philosophically
rather than religiously cause I don’t believe in God. But we never talked about
God in my family. But one is the sum of one’s parts, and how those parts
collect and worked together that’s not for me to know, that’s for an outsider;
a biographer can write a bunch of stuff… ”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> He
knows I’m writing an article about him for a Norwegian magazine, and suddenly
he says:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Be
sure you mention the island Ombo. The <st1:place w:st="on"><st1:placetype w:st="on">valley</st1:placetype> of <st1:placename w:st="on">Rørheim</st1:placename></st1:place>
on Ombo. It’s not far from <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Stavanger</st1:city></st1:place>.
Would it be on a map that I have?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
doubt it”, I reply. ”It’s a small place.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Okay!
My cousin, a woman, went there ten years ago, maybe more. She went there and
she took pictures and sent them and I saw them, and it was very… ” He looks a
bit embarrassed as if not sure what word to choose. ”…beautiful.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> The
following moment he gets up to get his glasses and a large world atlas. The
well used pages are now loose inserts lying between the worn covers.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Where…
where is <st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region>?” he mumbles
and <st1:country-region w:st="on">Portugal</st1:country-region> and <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Great Britain</st1:country-region></st1:place>
falls to the floor. ”This is <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region></st1:place>!
And <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Denmark</st1:country-region></st1:place>.
Malmö is <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Sweden</st1:country-region></st1:place>,
isn’t it? You know that I did an opera on <i>Miss
Julie </i>which is being done this coming Friday in <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Philadelphia</st1:city></st1:place>, and I’m going down to see it.
Because they talk about Malmö in <i>Miss
Julie.</i> There’s <st1:country-region w:st="on">Sweden</st1:country-region>
and here is… hm.., <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Kristiansand</st1:city></st1:place>.
Is that a town? I thought <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Stavanger</st1:city></st1:place>
was a lot bigger, but I can’t find it here, so… Yeah, here it is. It’s more
westerly than I’d thought.” He searches for a while in the water outside the
city. ”Yeah, you need a detailed map. I guess you can only get one over there.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Sexuality and creativity<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">In <i>Knowing when
to stop </i>(1994) Ned tells of how he as a 14-year old boy, in the spring of
1938, started to look for love in the local parks. Under his arm that first
night, he held a copy of Anatole <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">France</st1:country-region></st1:place>’s <i>Le lys rouge</i>. Not because it could be a possible subject to talk
about, but because its maroon cover matched the jacket he was wearing. ”I had
almost reached the second bridge without meeting anyone, and I was about to
turn around and head back home when a figure freed himself from the darkness
and stood in front of me.” </span><b><span style="color: navy; mso-ansi-language: SV;"><o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> A man—“not a boy, but an adult, a mystery, perhaps
nineteen years old or thirty”—approaches him, and moments later he has had his
sexual debut. When he gets home that night he is enclosed by the scents of that
man, and dazed by the powerful meeting. ”The following evening I looked for him
in vain, but all I found was the left behind copy of Le lys rouge among the
leaves. I kept looking for him the following weeks and months.” The man had a
deep impact on Ned. ” I've certainly been true a certain type that unshaven,
adult man in park …”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> “In
the pre-concert talk the day before yesterday, you said that you started to
compose your first songs when you were 14, the same time as you were starting
to look for sexual encounters in the parks of <st1:city w:st="on"><st1:place w:st="on">Chicago</st1:place></st1:city>. Is there a connection between the
creativity and the sexuality? ” <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Well,
there must be… The connection is there. You’ve already said what the connection
is, but… I think I was attracted before puberty to men, certainly as a child,
and certainly to the arts also. So, they both didn’t start then but I began
perfecting my craft by writing down music at the age of 14, and my piano
teacher helped me a little. She was black, a black woman.” <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> A
part from one of Rorem’s books crosses my mind; a friend of the teenaged Ned
complaints to his parents: “Why don’t we live as interesting lives as the
Rorems?” he asks, referring to the fact that Ned’s liberal parents had several
black friends and visitors at their house.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US" style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;"> ”One grows up at puberty, physically…
But I don’t think one becomes… One is always.., an artist is a child forever.
If he stops being a child he stops being an artist. Because children look at
things without blinders on the side of their eyes, and they look at the whole
world. Rilke began one of his elegies ’With all eyes, the creature sees the
open.’ </span><span lang="DE" style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">[</span><span lang="DE" style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">The first stanza of the eight elegies: <i>Mit allen Augen sieht die Kreatur das Offene</i>.] </span><span lang="EN-US" style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">And he’s always ahead of him …. But when the artist starts to grow up he
starts losing what being an artist is. And then there’s artists who never has
any sex at all, but they think about it—I can’t prove it but I just know
myself…”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span style="line-height: 150%; text-indent: 1cm;">“Many of the poems you have set to
music were written by homosexual poets and authors, and your own sexuality—and therefore
also your own sexual preferences—gets plenty of room in your books. Is the gay
aspect important for your creativity?”</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
don’t know. I am what I am. I am the combination of various things that play
upon each other, but I have a lot to say about how they do that because I am me
and you are you, and there’s other people who are the same, who are gay and in
my age… For example, people say if we could only clone Mozart—it’s always
Mozart as if he were the only great man that had ever lived—and I say, if we
could clone Mozart and suddenly Mozart was sitting in this room cloned, this
new Mozart might not be interested in music at all except rock ’n’ roll. He
might not like Mozart. Environment is everything and how you’re raised and so
forth. And as for what gay music is no-one can define that. And even gay
literature, you can’t define that because it doesn’t necessarily have to do
with subject matter, as a way of approaching subject matter, I suppose, but
music can’t be proved to have any meaning at all.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> He
pauses for a moment before he continues.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
like to be dominated in sex, but in the parlor I like to dominate. So I want
everyone to listen to me and shut up, or I’m the husband in the parlor and the
wife in bed. Or in French, <i>Le bourou au
salon et la victim au lit</i>. And I think many artists are split down the
middle sexually in that way, or if they are very sexually dominating they
are.., somehow they are not artists. But then, the sooner you make a role about
an artist, the caring feeling of an artist, then along comes another artist
who’s equally great and doesn’t fit the bill at all.” He sips his tea and puts
down the cup. ”I don’t think that gayness is an interesting subject unless it’s
political. It’s just as boring as heterosexuality.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> “But
what about sexuality in general? I mean, no matter what your personal
preferences may be.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
don’t know if sex is meaningful but I think about it all the time, but I don’t
do it nearly as much as I would like to. And … I said some place recently…
everybody wants sex and love but even stronger than that is appreciation. And I
think appreciation is necessary too.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Do
you get the appreciation you want?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I’m
getting a certain amount of appreciation on my 80<sup>th</sup> birthday, and
I’d rather be appreciated than being not appreciated, even though I’m sort of
depressed most of the time.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> Ned’s
latest book <i>Lies </i>(2000) consists of
diaries from the years 1986-99, and partly the book is very sorrowful. Not only
does it describe the painful course of the disease and the death of Ned’s life
companion James Holmes, it is also a shocking testimony from someone who had
his main social intercourse with homosexual men; each and everyday some friend
or someone close has been diagnosed HIV-positive or developed AIDS. Or someone
has died. At one time Rorem refers to his address book as a cemetery.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Loneliness and simplicity<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">”Recently in an article you said, ’The older I get,
the aloner I get’, and in one of your diaries from the 70’s, you wrote, ’The
older I get, the simpler I get’. Is there a connection between this
increasingly evident loneliness and the more and more obvious simplicity?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
suppose, but that’s not for me to say, that’s for you to say. We all die alone,
and by extension we all live alone, really. I’m always accused for being
narcissist, but everybody’s a narcissist, everybody thinks of himself
constantly, and everything”, he makes a gesture towards large window behind me,
”the rain relates to me, this relates to me, you relate to me, everything is
from my stand-point. The same goes for you. But then you die alone. Gide wrote
in his book <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on"><i>La Porte</i></st1:city></st1:place><i> étroite,</i> ’Strait is the gate to which we enter the next world, and
it’s too strait for two people to walk side by side’. I think the older I get
the simpler I get in my work, certainly. I’ve always tried to rid my work of
everything extraneous.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> He
stops and turns to me, asks me about a young man who was my lover and friend
years ago. ”You had a friend who died. And he died of AIDS?” He asks me further
questions about Thomas. Ned—who not only lost his lifetime companion James
Holmes but also many other friends and dear ones—leans forward and listens to
me; his face is very naked, touching, and the, according to many people,
narcissist is long gone; he is listening to someone else, someone else’s story
is touching him deeply. ”It’s terrible. All death is terrible and there is
never a right time to die, even for old people. The more you know them, the
less you think they ever going to die. Your parents, your grandparents… But
they do. We’re all gonna die… ”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> Again
he’s silent. He looks out of the window. The rain has stopped, and it’s getting
darker.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">The Sorrow behind the words<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Before we go to this night’s concert at Merkin Hall we
have a little supper in Ned’s kitchen. We sit around a table covered with
books, letters, papers and photographs. Ned’s niece Mary Marshall is there;
she’s helping him with all practical arrangements concerning his birthday.
Ned’s neighbor and friend Barbara Grecki is also there. We talk about Scandinavia,
about <st1:country-region w:st="on">Norway</st1:country-region> and <st1:place w:st="on"><st1:country-region w:st="on">Denmark</st1:country-region></st1:place>.
I look around in the dining-room; here too, the walls are almost covered with
art and books. Beside the small window towards the backyard there is yet
another portrait in oil by Marie-Laure. The motif is once again the young
Rorem. The elder and more lively Rorem is sitting in the kitchen sofa beside
me. Behind him there’s a big painting by Gloria Vanderbilt. A dotted cat.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> The
conversation glides over to literature and someone mentions Carson McCullers.
Ned suddenly seems distracted, and when Barbara and Mary leaves the table, he
reaches out for a thick paperback, Virgina Spencer Carr’s biography on Carson
McCullers.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> “I
had a relationship once with <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Carson</st1:city></st1:place>’s
brother-in-law [Tommy McCullers]. Perhaps there’s a picture of him here somewhere.”
All of a sudden something sad has a grip on him, but I don’t understand what it
is. “No, there’s no picture of him here, He killed himself. Perhaps it was my
fault. Perhaps he did it because of me. But no, it can’t be anyone else’s
fault. You always have a choice”, he says without sounding too convinced. And
once again I sense that sadness that so often hides behind the precise and
brilliant wording in Rorem’s books. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Even the trees<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">A few days later we meet again. The calendar states
it’ll soon be November, but it’s sunny and warm like in the beginning of
September. Perhaps that’s why we start to talk about Ned’s summer house in <st1:place w:st="on">Nantucket</st1:place>.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
spend about a third of the time there. I’ve never own anything in my life, but
I bought a house there in 19… well, about thirty years ago with my late friend
Jim Holmes. It’s a nice enough house, and the heat’s on all the time so that I
can go whenever I want. It’s an ordinary house, but my friend Jim Holmes who’s
been dead now for about four years fixed it up…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> James
Holmes was Rorem’s junior by sixteen years. They met in the mid 1960’s, and
lived together in a mostly un-sexual relationship for thirty-two years, until
James died in January 1999. “What I feel for [James] is deeper than love”,
Rorem writes in <i>Lies.</i> Holmes was an
organist and a choral leader, but he was also a composer. Rorem often mentions
his beautiful <i>Stabat Mater</i> for choir
a capella.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> Six
months after his lifetime partner had passed away, Rorem received a cassette
from a choir leader in some church. There’s a composition by Rorem on the tape,
and he dutifully sits down to listen to it. But as soon as the music begins he
breaks down in tears—“not because I was listening to my own music, but because
I was listening with Jim’s ears ... Is he still in the room? Can he read this?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”When
Jim was around we had one dog and several cats, but I don’t want that anymore.
It’s a big responsibility.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”
Are you interested in nature?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”In
what sense?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Do
you long for the nature? When you go to <st1:place w:st="on">Nantucket</st1:place>,
do you walk along the beach or in the forest?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”There’s
not many forests, and I don’t go to the beach as often as I should. Last year I
don’t think I swam but once although it’s very good for you. Yes, I love
nature. And I’m always impressed of how nature doesn’t care one way or another
about us. The trees… I have three beautiful trees on my property, and there
they are whether I’m there or not. There just huge things looking… Arthur
Miller ended one of his books, his autobiography it was… He had bought a new
house in the country. At night when they turned the lights on there were wolves
and jackals 800 feet away looking at him and then Arthur Miller said, ’I think
that all the animals—the world and even nature into the axe—looks at us. Even
the trees’. Those three words were the last words; even the trees. And I
thought of calling my next book <i>Even the
trees</i>. It’s a very pretty title. And I look at the trees as though they
have some sort of consciousness. And I don’t
know why they wouldn’t. They’re growing continually and their green is
growing… So yeah, I guess I like nature. But it can be very lonely.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Forget-me-not<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">He tells me something about one of last weeks
concerts, and I ask him what it like is to hear your own music being performed.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I listen to it as if someone else made it. Sometimes I admire it, sometimes I
don’t. And in fact, another person did write it. It’s me in another time.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Your
cello concerto had it’s European premiere recently. Have you heard any
performance of it?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I’ve
only heard it on a bad tape that was sent to me. But the cellist who’s name is
David Geringas—I think he’s from <st1:country-region w:st="on">Lithuania</st1:country-region>—played
it about a week ago in <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Munich</st1:city></st1:place>,
and he sent me a note. I’d like to hear a good performance of it live. I know
it wasn’t recorded in a professional way, but it was probably recorded and I’d
like to hear that.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”At
the Miller Theater you said, that you don’t really like he organ, and not the
guitar and definitely not the percussion. But I get the impression that you do
like the cello. You’ve written quite a few pieces for cello, haven’t you?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”It’s
probably because.., well, I’ve written for everything. I’ve written lot of
violin music, a little viola music and cello music, double-bass music. But when
I started being professional, writing music, background music for plays—nobody
does it anymore but a lot of it was done in the 40’s and 50’s. All the
Tennessee William’s plays had background music by me and by others—the only
instrumentalist I knew, and that was from school, was a cellist named Seymour
Barab. So I would write for him in mind. It was a very practical thing. Just as
later I wrote for a mezzo soprano named Nell Tangeman. So I knew kind of what
the cello could do and still do. I didn’t write solo violin music until ten
years later, I suppose. But I feel comfortable with the cello, although I can’t
play it at all. I can’t play anything at all except the piano.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> “How
much do you compose nowadays?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> "There’s
something going on in my head even when I’m talking to you, I suppose.
Composers are never <i>not</i> composing,
like writers are always writing in some way. How can I use this? How can I do
this and that?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Do
you ever surprise yourself when composing?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
don’t know quite what that means. And I don’t even know quite how I compose. I
use the piano much less than I used to, so I don’t sit at the piano looking
around for any old notes. I can sometimes work out certain harmonies together,
but mostly it’s in my head.” He pauses for a while. ”All music is a song
expression, whether it’s for voice or not. There’s always a singer inside of
the composer trying to get out.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”You
have also written music for one film…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”But
it was cut. The movie was called <i>Panic in
Needle Park </i>[</span><span lang="EN-GB">Directed by Jerry Schatzberg, 1971.]</span><i><span lang="EN-GB"> </span></i><span lang="EN-US">and they ended up not using any music, I’m glad to
say. It was better without music. But there was one long scene without any
words, and I wrote a set…”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> “But
you used parts of it in another piece, didn’t you?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
did, yes. In <i>Air Music . </i>Ten
variations for orchestra.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> For
the orchestral piece <i>Air Music </i>(1974)
the composer was awarded the Pulitzer prize in 1976.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoBodyText2" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”Several
times you have said, that when you’re gone you will be remembered only for the
Pulitzer prize. Do you really think that is how it will be?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”I
don’t know what I will be remembered by, but I want to be remembered. It’s very
important to me. Very. I know people who say it’s not to them but it is to me, ‘cause
I don’t see any reason for being alive. I don’t think life has any meaning, but
human beings are complicated and we give meaning where there isn’t any meaning,
because we’re human beings. And art is a way of killing time ‘til time kills
us. Mostly though, people try to make money to give meaning to life. I would
like my work to outlive me and be around in ten or ten thousand years. Maybe it
will, maybe it won’t. But posterity is important to me.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”So
you make your own meaning in life?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”We
invented religion, we invented God. We invented heaven... and even then, I
don’t say there is no life after death or no consciousness after death—maybe
there is—but if there is it would have to do not with God or anything, but with
the physicality of the universe.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> I
think about one of the finishing lines in his <i>The Paris Diary</i>: ”If, after dying, I discover there is no Life
After Death, will I be furious?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> Ned
looks into my eyes once again.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> ”There
is no meaning to life. I give it meaning.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> Then
he gets up from the coach. ”Now I’m very tired. I will have to take a nap.” He
looks at his wrist watch, and says I can stay in the apartment while he sleeps,
if I want to. ”You can read or do whatever you want for an hour or so. We’ll
have something to eat and then we’ll go to Merkin Hall for the concert. Would
you like that?”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<h5 style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">The years are whirling by<o:p></o:p></span></h5>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Our first meeting was at the Miller Theater at <st1:place w:st="on"><st1:placename w:st="on">Columbia</st1:placename> <st1:placetype w:st="on">University</st1:placetype></st1:place> one week earlier during a
performance of Rorem’s <i>magnus opus</i>
when it comes to vocal compositions; <i>Evidence
of Things Not Seen</i>—a cycle of 36 songs based on lyrics by for example
Goodman, Whitman, Stephen Crane and Theodore Roethke. The piece covers all
aspects of life; the beautiful melodies, sometimes painfully beautiful, have
lyrics to which you easily can relate—birth, growing up, love, war and
sickness, death and sorrow. Some of the musical themes appear are repeated;
they underline a certain emotion, and holds everything together.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> Our
third and last meeting before it’s time for me to go home, take place at a
chamber music concert at Weill Recital Hall at Carnegie Hall. Rorem is
listening, very concentrated, to a performance of his second string quartet
from 1950. When the last tone of the finishing lento part has faded out, he is
very touched and filled with emotions; he claps his hand for a long time. Then
he leans closer to me: ”It’s so strange to hear that music now. I haven’t heard
it for fifty years.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"> And
I leave the States and return to <st1:place w:st="on"><st1:city w:st="on">Stockholm</st1:city></st1:place>.
Only days later I receive a letter from Ned Rorem. ”Come back soon and see us.
The years are whirling by.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="EN-US">Håkan Lindquist, December 9, 2003.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-51537350125681621192013-03-28T09:52:00.000+01:002013-07-01T21:29:31.443+02:00Fyra e-böcker<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Tre av mina tidiga romaner samt en liten novellsamling finns nu tillgängliga som e-böcker utgivna av <a href="http://www.telegramstudios.com/">Telegram Bokförlag</a>.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFTjeVNdsrBgKgUma7D04vy_1VujAsEeQ5Zmv2Lzp2lszj8atS7BCQrJVzvyqcQwRowhPfMoAHvdtg_vRGnVU6CvRkzGLhZg3yESZTuDu9SjlqQUS6i0HVYB9nHor65ZqdtoL_4kaalBqf/s900/cover.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFTjeVNdsrBgKgUma7D04vy_1VujAsEeQ5Zmv2Lzp2lszj8atS7BCQrJVzvyqcQwRowhPfMoAHvdtg_vRGnVU6CvRkzGLhZg3yESZTuDu9SjlqQUS6i0HVYB9nHor65ZqdtoL_4kaalBqf/s320/cover.jpg" width="213" /></a></div>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: Times New Roman;"><br /></span></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">”Requiem” är en liten samling bestående av fyra
noveller. Den gemensamma tråden är att berättelserna handlar
om barn samt att de utspelar sig i närheten av något vattendrag – sjö eller hav.
Den första och tillika kortaste novellen, <i>Blixtpojken</i>, handlar om en döv
pojke som upptäcker en ny förmåga. Den följs av titelnovellen som är inspirerad
av en viss inspelning av Gabriel Faurés ”Requeim”. Därefter kommer
<i>Norrsken</i>, en berättelse om två bröder som, utan att de egentligen önskat
det, upptäcker Gunnar Ekelöfs poesi. Samlingen avslutas med den längsta
novellen, <i>Strandfynd</i>, om två pojkar som en sommardag hittar något som de
aldrig kommer att glömma.</span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3jKz34U47V_euST-MgiYEKWwnx8nuwWd11_jGd9J58SMu2kbj_FvL480C7Ab8Oqm31BqgtweRf80YdkhoshV2MSp7vmUMqHJXNswjKfJ066kUbEb_aYE_GBaOeK6noHfgU0iM2cWLxGbs/s1600/min_bror_och_hans_bror_omslag.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3jKz34U47V_euST-MgiYEKWwnx8nuwWd11_jGd9J58SMu2kbj_FvL480C7Ab8Oqm31BqgtweRf80YdkhoshV2MSp7vmUMqHJXNswjKfJ066kUbEb_aYE_GBaOeK6noHfgU0iM2cWLxGbs/s320/min_bror_och_hans_bror_omslag.jpg" width="214" /></a></div>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-size: 12pt;"><br /></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Först ut av romanerna är
debuten ”Min bror och hans bror” som du kan läsa mer om <a href="http://hakanlindquist.blogspot.de/2009/07/hakan-lindquist-min-bror-och-hans-bror.html">här</a>. Eboken
innehåller också en bonustext, novellen ”Sit back and let it happen”. Den har tidigare
varit publicerad i ungersk översättning, ”Mindennap álmodunk, mindennap
ébredünk” i tidskriften Mások<span style="font-size: small;">,
2004, i fransk översättning, "Attends et laisse venir” i tidskriften Inverses</span><span style="font-size: small;">, 2010, samt i engelsk översättning med
samma titel som originalet i tidskriften T(our) Magazine, 2013. Det finns kvar
ett begränsat antal av den fysiska utgåvan av ”Min bror och hans bror”. Den går
att köpa eller beställa från NK Bokhandel samt Söderbokhandeln, båda ligger i Stockholm. </span></span><span style="font-size: small;"><o:p></o:p></span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUI4pEmC2gFCOoUvZ0g0RBIU8D4P6GkEnh4bhQ-zbHZOVB0XgAIfc6I5fvlE0TKJkWbfM-NiRV9pkEI02xBs8XZlngXJ9k7fmxTe6EytVJ41_Wo7_VX7wrjMc1Gm4YpeUheFsDNdKQ9NgK/s1600/dro%C2%A6%C3%AAm_att_leva_omslag.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhUI4pEmC2gFCOoUvZ0g0RBIU8D4P6GkEnh4bhQ-zbHZOVB0XgAIfc6I5fvlE0TKJkWbfM-NiRV9pkEI02xBs8XZlngXJ9k7fmxTe6EytVJ41_Wo7_VX7wrjMc1Gm4YpeUheFsDNdKQ9NgK/s320/dro%C2%A6%C3%AAm_att_leva_omslag.jpg" width="214" /></a></div>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Särskilt glad är
jag för att min andra roman, ”Dröm att leva”, kommer ut som ebok eftersom den
fysiska utgåvan sedan länge är slutsåld på förlaget. Du kan läsa mer om berättelsen
<a href="http://hakanlindquist.blogspot.de/2009/08/hakan-lindquist-drom-att-leva.html">här</a>. Bonustext i ebokutgåvan är novellen ”Regn och åska”. Den skrev jag på
beställning för en antologi som skulle komma ut i fem länder kring Östersjön:
Sverige, Finland, Lettland, Ryssland och Estland. Antologin skulle innehålla en
text från varje land, och ges ut –- i översättning –- i alla fem länder. Tanken
var att boken skulle delas ut till studenter i 17-årsåldern. Jag visste, bland
annat från vänner i Moskva och Tallinn, att situationen för icke-heterosexuella
i Ryssland och Estland skiljer sig en hel del från den i Sverige. Så jag
bestämde mig omedelbart för att skriva en kort kärlekshistoria mellan två
killar, en vacker och positiv berättelse som ändå inte skulle kännas overklig –- och framförallt inte omöjlig. Jag tänkte att novellen skulle kunna vara ett
stöd för unga människor som sällan eller aldrig fick ta del av positiva
skildringar av människor som blir förälskade i någon av samma kön.<br />
<br />
Formatet för novellerna till antologin var begränsat, och redan då jag skrev
”Regn och åska” insåg jag att historien jag hade tänkt ut egentligen var större
än novellformat. Jag ville skriva mer om Rein och Oscar. Jag ville berätta mer
om deras kärlek, om lusten och den där fantastiska glädjen i att bli förälskad.
Och någonstans på ett moln kanske det satt en liten queer-gud som hörde mig,
för hela antologi-projektet strandade och boken kom aldrig ut. Jag fick aldrig
veta varför. Men jag hade min novell, och jag hade alla mina tankar kring Rein
och Oscar, och så skrev jag vidare. Det blev en roman, min femte, med samma
titel som novellen. Så om du har lust att läsa mer om Rein och Oscar efter att
ha läst novellen så kan du leta upp romanen. Och vill du läsa lite om
romanversionen så kan du göra det <a href="http://hakanlindquist.blogspot.de/2011/01/regn-och-aska.html">här</a>.</span><o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhvDp_HOhppaPmBkgCxMcTWIKQLGULm6n7DZ7XWqQiO5gMrBzVMl4_BRtrSgIMZ36Nftq9IrKBV2QInDIUOFR-oTt-y0k7e9qGxLyyMEL0guc7kUE3kGwnGFwYIOOuH-wCNmpdo9e5sztk/s1600/i_ett_annat_land_omslag.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhhvDp_HOhppaPmBkgCxMcTWIKQLGULm6n7DZ7XWqQiO5gMrBzVMl4_BRtrSgIMZ36Nftq9IrKBV2QInDIUOFR-oTt-y0k7e9qGxLyyMEL0guc7kUE3kGwnGFwYIOOuH-wCNmpdo9e5sztk/s320/i_ett_annat_land_omslag.jpg" width="214" /></a></div>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><br /></span></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><span lang="SV">Den tredje romanen som Telegram ger ut som e-bok är min
fjärde roman, ”I ett annat land”, som du kan läsa om <a href="http://hakanlindquist.blogspot.de/2009/07/hakan-lindquist-i-ett-annat-land.html">här</a>. Också den har lite
bonusmaterial, dels ett efterord, dels en kort novell, ”Blixtpojken”. Den har
tidigare varit publicerad i tidskriften ”Den blinde Argus”, 1993, samt i finsk
översättning av Markus Nummi, ”Salamapoika”, i tidskriften Nuori Voima, 1995.
”I ett annat land” finns också som vanlig pappersbok.</span></span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><br /></span></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><span lang="SV">Eböckerna kan du köpa direkt <span style="font-size: small;">via widgetarna nedan. Eller via Elib, Adlibris, Dito med fler. Där kan du också
hitta två av mina andra romaner som eböcker, ”Om att samla frimärken” och ”Regn
och åska”. </span></span></span></span>Samtliga eböcker går också att låna på bibliotek.<br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><span lang="SV"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><span lang="SV"><span style="font-size: small;"><br /></span></span></span></span>
<br />
<div style="height: 416px; margin: auto; overflow: visible; width: 300px;">
<script src="http://www.publit.se/js/publitwidget-2.0.js" type="text/javascript">
{"id":479}</script></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-51614472470981547992013-03-17T13:20:00.000+01:002013-03-17T13:20:26.541+01:00Ett fotografi<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVPcKYFMY-CVL-LeqticuA1RFoUWDqp1Dm92oFcmkq5xXEcD24MK4oDRvk-QrPKapJH5YADqr5Ksd0wF48tLYUAd1zgCM-NdDxMaeC3kSVYn6v8z61mS7EJ4EkkIJuz3G7susIZqIoiiVJ/s1600/gruppbild+1941+liten.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgVPcKYFMY-CVL-LeqticuA1RFoUWDqp1Dm92oFcmkq5xXEcD24MK4oDRvk-QrPKapJH5YADqr5Ksd0wF48tLYUAd1zgCM-NdDxMaeC3kSVYn6v8z61mS7EJ4EkkIJuz3G7susIZqIoiiVJ/s320/gruppbild+1941+liten.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Ett släktfoto.
Min gammelmormor Hildur Rydén, f. Kjellgren (1876-1959) och min gammelmorfar
Johan August Rydén (1877-1945) omgivna av sina barn. Kvinnan till vänster är
min mormor, Margit.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag minns inte
när jag först såg bilden, förmodligen var jag ganska liten, men jag minns att
min blick redan då drogs till Margit, till hennes intensiva ansikte, till
händerna som hon håller hårt om varandra, till underarmens muskler. Och hennes spända
blick. Hon ser på sin pappa, ändå ser det inte ut som om hon väntar sig något,
vare sig av honom eller någon annan. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Fotografiet är
med största sannolikhet taget i samband med begravningen av Rolf, Margits
förstfödda, som dog då han var 14 år. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Rolf hade jobbat
ett år på Stahres konditori i Oskarshamn när han dog, på eftermiddagen måndagen
den 18 augusti 1941, hans första semesterdag. Han och en 12-årig lekkamrat,
Åke, var hos en bonde (en släkting till Åke) i Boda mellan Döderhults och
Fliseryds socknar, för att lägga upp ved i skogen. Efter avslutat arbete gick
Rolf och Åke till en vattenkvarn i närheten. Rolf halkade när de lekte med
hjulet, och föll in under en skovel och bröt nacken. I ambulansen som kom satt
det också en polisman. Det råkade vara Rolfs morbror, poliskonstapeln Gunnar
Rydén. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Margit stod,
ovetande om vad som hade skett, i köket och diskade när hon såg ambulansen rusa
förbi på väg mot Boda. Hon tyckte det var olustigt, kanske för att hon en stund
innan hittat två knivar i kors på köksbänken. Men hon kopplade inte
obehagskänslan till Rolf. Inte då.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Rolfs död var ett
oerhört slag för henne. Hon hade en tid levt ensam med fem barn efter att
hennes äventyrlige man gett sig av på ett nytt äventyr, en svår situation för
vem som helst, men hon var stark och klok. Min mamma Carin, som var nio år den
här sommaren, minns att hon tydligt märkte hur Margit ansträngde sig för att
orka med allt det vardagliga, allt det praktiska efter Rolfs död.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Rolfs pappa,
äventyraren, befann sig i Finland dit han hade sökt sig som frivillig i
vinterkriget. Familjen lyckades av någon anledning inte nå honom. Han fick veta
om sin sons död då han läste en notis om olyckan i en svensk dagstidning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">När jag var liten
berättade Margit om en dröm hon hade haft strax efter dödsfallet. En vitklädd
skara besökte henne. Rolf var bland dem. ”Jag vill komma till dig”, sa Rolf.
”Det kan du inte”, svarade Margit. ”Hälsa Gud att jag snart kommer till dig.”
Långt senare, när jag var vuxen, återkom hon till drömmen. ”Jag ville följa
efter honom”, sa hon, ”men det kunde jag ju inte.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Sorgen, den
oändliga sorgen som är så tydlig i fotografiet, bar hon med sig hela livet. Samtidigt
var hon en människa som hade nära till skratt, nära till glädje. När min äldste
bror var nedstämd någon gång i tonåren lyssnade Margit på honom, sedan sa hon: ”Det
är inte lätt att leva, men det är roligt!” Ett uttryck som blivit något av ett
ordspråk i familjen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Begravningen
hölls i Döderhults kyrka den 24 augusti 1941. En av Margits bröder, Folke,
sjöng ”Långt bortom rymdar vida”. En bagare (troligen från Stahres) läste några
rader: ”Sida vid sida falla de, somliga tidigt kallade, andra när sol gått
ned.”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Margit levde
tills hon var 96 år och fyra månader. De sista åren bodde hon på Björnbacka,
ett äldreboende i Oskarshamn. Där ”sjöng hon för de gamla”, som hon uttryckte
det, och det gjorde hon verkligen. Och det var hon som var den äldsta. Hennes
syn försämrades och tanken var inte alltid lika klar. Om jag besökte henne på
eftermiddagen eller kvällen brukade hon gå fram till fönstret, dra undan
gardinen mot parken. ”Ser du så fint de har ordnat det”, sa hon med ett skratt.
”Jag ser fullmånen från mitt fönster varje kväll!” Och så pekade hon mot en
lyktstolpe med en lysande vit glob som skymtade bortom träden.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Rolf glömde hon aldrig, inte ens när hon var som mest förvirrad. </span><br />
<span lang="SV"><br /></span>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_OmAhiprI0vdODlw-Ebi0YzCdBUosl4ITKFUL9seDxy3DNLT_1eaCZpKHbDOij2e4OCEO3NRKq2D5hza7Uq6sc-HycZdvys2_9c8mDkYlb04sFRCs74eCe2DFfkrdNnG7ACl6fJrPtL9O/s1600/Margit+1941+liten.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg_OmAhiprI0vdODlw-Ebi0YzCdBUosl4ITKFUL9seDxy3DNLT_1eaCZpKHbDOij2e4OCEO3NRKq2D5hza7Uq6sc-HycZdvys2_9c8mDkYlb04sFRCs74eCe2DFfkrdNnG7ACl6fJrPtL9O/s320/Margit+1941+liten.jpg" width="163" /></a></div>
<span lang="SV"><br /></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-19493637849354568692013-03-16T12:02:00.002+01:002013-03-16T12:14:07.495+01:00Om Umeå, resor och oro i kroppen<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWTrQZxbSX2KJdwBUvHvA3sESsAaMX1pEELlBm0apV0lvX11QBZL7tayAqd1sRbFhCi-Sa-ZVGtMOwRXv4nvq4tFTHtoL54fTzW6DjUZ0kjYLj1S6_jU4rQhYwSiMsrllXzmwM5i1X8S5j/s1600/Margit+och+barnen.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="220" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgWTrQZxbSX2KJdwBUvHvA3sESsAaMX1pEELlBm0apV0lvX11QBZL7tayAqd1sRbFhCi-Sa-ZVGtMOwRXv4nvq4tFTHtoL54fTzW6DjUZ0kjYLj1S6_jU4rQhYwSiMsrllXzmwM5i1X8S5j/s320/Margit+och+barnen.jpg" width="320" /></a><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">Jag
har aldrig besökt Umeå. Det är en av alla dessa resor som återstår. Men jag ska
åka dit någon dag. Jag har hört om staden sedan jag var liten.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">Min
mamma föddes i Finland av svenska föräldrar. Min morfar hade enligt mormor ”en
oro i kroppen”. Han var ständigt på resa, på egen hand eller med den växande
familjen. Historierna jag hörde om honom som barn var fantastiska. Han hade
varit proffsboxare, sedan blev han predikant – det var under predikantåren som
han under en period hade tjänst i Munsala församling i Finland – och med tiden blev han
militär.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">Han
talade många språk, nio säger en del, elva säger andra, och jobbade också –
återigen i perioder – som språklärare. Språken hade han studerat på egen hand,
eller snappat upp på resor. Ett par gånger cyklade han genom Europa till
Italien på en cykel med helgjutna däck. Som barn drömde jag ibland om att åka
till Italien och där möta någon som liknade mig, någon som hade samma morfar
som jag.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">När
jag som tonåring hittade till Blaise Cendrars och hans fantastiska och ofta
skrönartade dikter om resor – verkliga eller drömda – som han hade gjort, så
tänkte jag på den morfar jag aldrig träffade. Han var en äventyrare, som
Cendrars, och jag hade gärna rest med honom någon gång. Till Italien, Umeå
eller Tristan da Cunha. Vartsomhelst.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">Efter
Munsala hamnade familjen i Umeå, i kåkstaden, och där bodde de några år, tills
morfars oro åter gjorde sig gällande samtidigt som min mormor började tröttna
på de ständiga uppbrotten och förflyttningarna. Nästa resa hon gjorde var
tillbaka till Oskarshamn tillsammans med de fem barnen. Tågbytet i Stockholm
blev hennes enda besök i huvudstaden, en kaotisk stund då hon inte bara skulle
få med sig all packning utan också ha koll på barnen.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">Min
mammas tidigaste minnen är från kåkstaden i Umeå, det höga trähuset, den bistra
grannfrun, en sked eller gaffel som min mamma – i ett glädjerus över något som
mormor hade föreslagit – kastade upp i luften. Skeden, eller om det nu var en
gaffel, råkade träffa en fönsterruta som gick sönder, och det roliga evenemang
som mormor hade berättat om blev hastigt återkallat.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">I
tankarna har jag tydliga bilder av det där huset, men jag vet inte om det finns
kvar eller om jag, om det fortfarande står där, skulle känna igen det. Det
kanske inte ens min mamma skulle göra.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">Men
det finns ett regnbågsbibliotek i Umeå, ett alldeles nyöppnat
regnbågsbibliotek. Inför invigningen blev jag tillfrågad om jag kunde skriva en
kort text, ett telegram, som skulle läsas upp för besökarna den där allra
första dagen. Och det kunde och ville jag. Jag skrev:<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="background-position: initial initial; background-repeat: initial initial; margin-bottom: 19.5pt; vertical-align: baseline;">
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">”Det
är en alldeles särskild lycka att hitta berättelser om någon som har funnit
något jag själv söker. Ibland kanske jag hittar berättelsen av en slump, andra
gånger är det kanske någon som föreslår att jag ska läsa just den här boken
eller leta i just den här hyllan. Kanske blir berättelsen en vägvisare för mig,
för de steg jag vill ta, eller en hjälp då jag står inför ett val, stort eller
litet. Det är en alldeles särskild lycka att känna igen sig i en berättelse,
att känna sig delaktig i en berättelse, att inse att det inte bara är jag som bär
på just den här drömmen.”<o:p></o:p></span></span></div>
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;">En dag ska jag hitta till Umeå, för att se vad som
finns kvar av kåkstaden, för att kanske ana min mamma som barn tillsammans med
sina syskon på någon bakgård, för att besöka regnbågsbiblioteket, tänka på min
mormor och kanske också förstå vad det var som fick min morfar att vilja resa
därifrån.</span></span><br />
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV" style="background-color: black;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="background-color: black; line-height: 18px;"><span style="font-family: inherit;">Fotografiet är förmodligen taget 1938. I mitten står Margit Rydén, min mormor. Intill henne är de första fem barnen, de som hon reste med från Umeå till Oskarshamn. Senare skulle det komma ytterligare två döttrar. Till vänster Rolf, den äldste, som dog vid en olyckshändelse då han var 14 år, sommaren 1941. Till höger Olle, och sittande i trappan från vänster, Rune, Barbro och flickan som långt senare kom att bli min mor, Carin.</span></span>
</span>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-58832006913496506362013-03-13T18:40:00.000+01:002013-03-14T11:37:48.931+01:00Helge och fiolerna<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNx5t44__XmZ4BrIjg15avj9C2aLKdii_2oi7j1H44GKQRgmc7MSSOOJ4qWxpsYB_TDlYC7c2f40dWyDpJgiaEhwJ0uSEWRnbiiC0CpE4LaF8Xo1Y4DznpgLK5Ilfknv9Q-NCj9k8qEGgr/s1600/Fiolboken+liten.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgNx5t44__XmZ4BrIjg15avj9C2aLKdii_2oi7j1H44GKQRgmc7MSSOOJ4qWxpsYB_TDlYC7c2f40dWyDpJgiaEhwJ0uSEWRnbiiC0CpE4LaF8Xo1Y4DznpgLK5Ilfknv9Q-NCj9k8qEGgr/s320/Fiolboken+liten.jpg" width="280" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Jag har i min ägo
en del böcker som har tillhört min farbror, konstnären Helge Lindqvist. Det är
mestadels romaner men också böcker om musik och konst. En av böckerna är J. A.
Carlös ”Fiolbyggnadskonsten”. Men den vackra ryggen luras. I själva verket är
det flera böcker som bundits samman i en volym. Det börjar med Ernst
Schlesingers ”Ur stråkinstrumentens och dess stora mästares historia” från
1922, därefter följer den tunna ”Om fiolbyggnad” av signaturen Fioldillare.
Sedan kommer Carlös bok i en utgåva från 1933 innan allt avslutas med Arvid
Hedlunds ”Lärobok i fiolspelning” från 1925. Jag vet inte vem som har bundit in
volymen, kanske var det Helge själv.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">På pärmens insida har han limmat in en bild från
en tidning, ett fotografi med bildtexten ”<a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Emil_Telm%C3%A1nyi">Emil Telmányi</a> är solist i Carl
Nielsen-konserten kl. 22.15.” Jag tror det rör sig om en radioutsänding. På motsatta
sidan har Helge skrivit både namn och adress, Dammgatan 17, Oskarshamn. Där
bodde han med sina föräldrar, men med tiden flyttade han ihop med Else Torp i
en annan lägenhet i samma hus, och i ännu en annan lägenhet, en etta med
kök, bodde mina föräldrar, mina tre äldre bröder och jag under de första 14
månaderna av mitt liv. Det fanns bara kallvatten, och utedass i en länga nere på gården. </span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">På nästa bokuppslag sitter ytterligare ett par inlimmade
fotografier med rubriken ”I fiolmakarens verkstad”, och där ligger också ett
löst ark:</span></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>Program <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>Onsdagen den 15
mars 1939 kl. 8 e.m. <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>Violinvirtuosen
David Hait <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>1.
Francoeur-Kreisler: Siciliano och Rigaudon
<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>2. C.
Saint-Saëns: Konsert H-moll <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>3. a)
Schubert-Wilhelmi: Ave Maria (på mångas begäran) <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>b) Mozart:
Menuett ess-dur <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>c) Mozart:
Menuett d-dur <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>4. a)
Mendelssohn-Achron: På sångens vingar <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>b) Kreisler:
Caprice Viennois <o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>c) de
Falla-Kreisler: Spansk dans (på mångas begäran)
<o:p></o:p></i></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><i>5. P. Sarasate:
Zigenarvisor</i><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">På insidan av den
bakre pärmen finns en ficka som innehåller två bilagor till Carlös bok, ritningar
till en Stradivariusmodell – Cremona 1720. I fickan ligger också en tunn mall
för utformandet av fiollådans f-hål samt ett vackert blått kalkerpapper som
använts för att föra över ritningarna till träet, och slutligen en liten
bruksanvisning för Sandviks Limpärlor från Stockholms Benmjölsfabrik A.-B.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Helge hade två
fioler. Den ena hade han köpt och den andra hade han byggt själv bland annat
med hjälp av de här böckerna. Helges pappa jobbade under en period på Syrgasfabriken i Oskarshamn, och däruppe på vinden hade han en liten verkstad, med hyvelbänk och lite verktyg. Det var där som Helge byggde sin fiol någon gång kring 1933. En av dem som lärde honom spela var Josef Vohrysek, en judisk flykting som kom till Oskarshamn som tonåring i början av kriget. Han var klassiskt skolad violinist, och möjligen var det på någon konsert han först träffade Helge. De blev hur som helst vänner. Josef Vohrysek bodde kvar i Oskarshamn in på 1950-talet. Sedan återvände han till Prag där han bland annat var
verksam som översättare av svensk och skandinavisk litteratur. Han var också
med att bilda <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Charta_77">Charta 77</a>.<o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV"><br /></span>
<span lang="SV">Helge spelade också med i ett folkdanslag som var knutna till nykterhetslogen Enighet. De hade spelningar bland annat på Folkets Park.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Du kan klicka på fotocollaget för att se en större bild.</span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-92130998204223830382013-03-11T18:29:00.002+01:002013-03-16T18:30:03.312+01:00Margit<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<br />
<div 19.5pt="" baseline="" class="MsoNormal" margin-bottom:="" vertical-align:="">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkJ1V2e_wcWXcBN111rUDFnNCrVRu6qYx7309jgJoMpW9XJ8c3yukabyXe-glVTr2y2idoeNK-op1fYXJtNZn4Kep5bbwJ8Ap_5jHIl9TpwWM4yBhrPOhjxnShZ5aOfBUVrFU_qszkc-ez/s1600/Margit3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="222" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgkJ1V2e_wcWXcBN111rUDFnNCrVRu6qYx7309jgJoMpW9XJ8c3yukabyXe-glVTr2y2idoeNK-op1fYXJtNZn4Kep5bbwJ8Ap_5jHIl9TpwWM4yBhrPOhjxnShZ5aOfBUVrFU_qszkc-ez/s320/Margit3.jpg" width="320" /></a></div>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Min
mormor Margit dog på våren 2002, fyra månader efter sin 96-årsdag. Vi var nära
varandra redan då jag var barn, men kom än närmare då jag började bli vuxen.
Hon brukade referera till mig som hennes ”vän, kamrat, barnbarn”. Alltid i den
ordningen. Ibland använde hon uttrycket också vid direkt tilltal.</span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Under en
period strax före hennes död, kunde man beskåda ett ovanligt fenomen på
kvällshimlen; strax ovanför horisonten i väster kunde man med blotta ögat se
fem av de största planeterna i en klunga. Jag befann mig på författar- och
översättarcentret i Visby när fenomenet inträffade, och i det brev som kom att
bli mitt sista till Margit berättade jag om det för henne. Jag visste att hon
själv inte skulle kunna se planeterna, hennes syn var för svag, men att
fenomenet hursomhelst skulle intressera henne. Så jag skrev om det, och jag
kopierade och förstorade en teckning från en dagstidning som tydligt visade
planeternas position.</span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Tidigt en morgon en dryg vecka senare, då jag satt och
arbetade med en roman på mitt rum, ringde min mamma och berättade att Margit
hade dött under natten, lugnt och stilla i sömnen. Ett sorgligt men egentligen
inte oväntat telefonsamtal, även om jag gärna hade velat att det skulle ha
kommit senare, betydligt senare.</span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Några minuter efter samtalet skrev jag en
dikt.</span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span>
<span lang="SV"></span><br />
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>ögonen sluts<o:p></o:p></i></span></span></span></div>
<span lang="SV">
</span><br />
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>din hud som spindelväv<o:p></o:p></i></span></span></span></div>
<span lang="SV">
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>långsamt lyfter du från bädden<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>svävar</i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>merkurius, venus, mars och saturnus<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>jupiter lyfter dig, leder dig bort</i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>alla rörelser
tar du med dig<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>minsta smekning<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>längsta språng blir till vind<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>i ditt hår, ditt segel</i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>alla dagar bär du med dig<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>rader av pärlor i alla färger följer dig<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>över det mörka valvet</i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>glimrande bilder, skiftande
ljus<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>svagt men ännu hörbart<o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>ljudet av ditt skratt</i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i><br /></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>allt tar du med dig <o:p></o:p></i></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><i>allt lämnar du kvar</i></span><span style="font-family: Garamond; font-size: 10pt;"><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="terblick" style="text-indent: 20.7pt;">
<span lang="SV" style="font-family: Garamond; font-size: 10.0pt; mso-bidi-font-size: 8.0pt; mso-bidi-font-style: italic;"><br /></span></div>
</span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">En liten stund senare lämnade jag
mitt rum för att gå mot Norderport och vidare ned till stranden. För att få
luft, för att samla mina tankar, minnas, sörja, sakna. Jag gick längs med
Nygatan och hade bara hunnit ett trettiotal meter när mina ögon uppfattade en
liten rörelse alldeles intill trottoarkanten en bit framför mig. Jag gick dit.
Det var en liten mus, uppenbarligen skadad, men det var inget blod och den var
fin, pälsen glänsande och gråmörk. Den låg på sidan, och den såg på mig med ett
mörkt öga. Jag hukade mig ned, och i den rörelsen såg jag mycket tydligt hur
blicken förändrades, hur det mörka med ens försvann som i dimma, hur ögat och
det lilla livet slocknade.</span><span style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11pt;"><o:p></o:p></span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span lang="SV">Fotografiet av Margit är taget vid Lövshult strax utanför Oskarshamn. Torpet i bakgrunden var hennes farföräldrars hem. När Margit och hennes syskon besökte det som barn brukade farmodern säga: "Nu är ni hos farmor. Då får ni göra vad ni vill!" Margit tyckte om att återvända till Lövshult också när hon blev äldre. Bilden är från ett av hennes sista besök.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><br /></span></span>
<span style="font-family: inherit;"><span lang="SV"><br /></span></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-54630759597527892912013-03-11T17:17:00.000+01:002013-03-11T17:26:02.722+01:00Kanske en spökhistoria<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyXFnRR7eE2XiVSD3TMUeDighPhIrfhOE3yD6t1UI1sSiR85Lqr8KNNgqdS3z-3oDJZNSIA8admKjOOhLZExfHuH1U8HMdZ-6b6jZH9TfgZc96rBF6MNw0PNW6I2WRw4s2YkHTURQNPO3j/s1600/markows+g%C3%A5rd.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="156" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjyXFnRR7eE2XiVSD3TMUeDighPhIrfhOE3yD6t1UI1sSiR85Lqr8KNNgqdS3z-3oDJZNSIA8admKjOOhLZExfHuH1U8HMdZ-6b6jZH9TfgZc96rBF6MNw0PNW6I2WRw4s2YkHTURQNPO3j/s320/markows+g%C3%A5rd.jpg" width="320" /></a></div>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Under mina sista tonår besökte
jag ganska ofta en gård i Skåne, i närheten av Hovs Hallar. En nästan
kvadratisk gårdsplan inramad av fyra byggnader, boningshus, lada, lider och
stall. Mitt på gårdsplanen stod ett gammalt kastanjeträd. Alldeles intill
gården låg en gammal pestgrav. En gång i tiden kanske det hade funnits
gravstenar, men nu var det bara en liten höjd, ett stenröse och ett ensamt träd
i utkanten av åkern.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Det fanns en förälskelse i huset, och ibland också andra
människor, mer eller mindre tillfälliga besökare. Som jag. En del morgnar
väckte förälskelsen mig med musik, oftast framförd på tvärflöjt, ibland gitarr.
En morgon fick jag höra Francisco Tárregas ”Recuerdos de la Alhambra” tre eller
fyra gånger, ett musikstycke som vännen övat på under en längre tid och som nu
fingrarna hade lärt sig. Det fanns också två stora hundar i huset, en kaxig
schäfer och en inte fullt så tuff engelsk setter. Enligt en del av besökarna
fanns det också spöken.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Ibland om kvällarna, när LP:n med Keith Jarretts
Kölnkonsert var slut och knastret från elden i kakelugnen lugnat ned sig till
ett svagt susande, kunde vi höra märkliga ljud. Ett litet barn som grät inne i
hallen vid den stora ingången, den som aldrig användes, dova steg från trappan
och övervåningen, försiktiga knakanden och knarranden. En del av besökarna
skrämdes, andra ryckte på axlarna.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">En sen kväll var jag ensam i huset med
hundarna. Förälskelsen jobbade natt inne i stan, besökarna besökte någon annan.
Jag satt uppkrupen i en nedsutten men fortfarande skön soffa och läste. Intill
mig i soffan låg en av hundarna, den andra låg på mattan bredvid. Allt var
tyst. Allt var stilla. Allt var bara jag och hundarna, värmen från hundarna,
och novellsamlingen jag läste.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Plötsligt reste sig hundarna som på given
signal, lystrande öron, koncentrerad blick. Så rusade de fram till ett fönster
mot gårdsplanen, stod på baktassarna och tittade ut mot något i mörkret.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Jag
lade ifrån mig boken och reste mig, tänkte att någon av besökarna hade
återvänt, och gick fram till fönstret. Det var mörkt därute, jag kunde inte se
någonting. Hundarna morrade dovt, dämpat.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">”Ska vi gå ut, hundarna?” frågade
jag, och hann inte avsluta meningen förrän de var på väg mot köksutgången på
gaveln. Jag gick lugnt efter, tog på mig mina skor och tände ytterbelysningen
samtidigt som jag började öppna dörren.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Hundarna trängde sig omedelbart förbi
mig, först schäfern sedan settern, och försvann ur min synvinkel redan då jag
började gå nedför de få trappstegen. Ett par steg till, och så kom jag runt
hörnet och såg ut över den upplysta gårdsplanen.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">De båda hundarna rusade fram
mot samma punkt, en plats alldeles intill kastanjen, en punkt som, tack vare
hundarnas blickar och rörelser, var helt tydlig och precis, klart avgränsad.
Jag hann bara tänka, ”det finns ju ingenting där”, sedan tvärstannade hundarna,
backade tillbaka några steg med böjda ryggar och svansen mellan benen. Den ena,
settern, gav ifrån sig ett ynkligt läte, sedan vände sig både hon och schäfern
och skyndade nedsänkta, halvkrypande mot mig, några gånger kastade de en hastig
blick bakåt, mot platsen de nyss lämnat, mot punkten.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Jag kunde fortfarande
inte se någonting.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Jag sa något lugnande till hundarna, höll ut mina händer
för att de skulle kunna buffa på dem, kanske slicka lite för att åter känna
trygghet, men de gled förbi mig och ökade farten ju mer de närmade sig den
öppna köksdörren.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Allt var helt stilla, alldeles tyst. Ändå fanns det något.
En mycket tydlig närvaro som skrämde mig först nu. Jag kunde inte förstå vad
det var. Jag stod kvar en liten stund, utan att se eller ens ana den minsta
rörelse, sedan backade jag några steg, vände mig om och gick tillbaka in i
huset.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Hundarna stod strax innanför dörren och väntade på mig, oroliga och
tysta. Dansade på sina tassar utan att kunna bestämma sig för vart de skulle
gå.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Jag stängde köksdörren, låste den för säkerhets skull, trots att vi aldrig
brukade låsa, och släckte efter ett ögonblicks tvekan ytterbelysningen.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Jag
satte mig i soffan, klappade och pratade lugnt till de stora hundarna som
plötsligt hade blivit väldigt små och mycket ömkliga. Då och då lyfte de
blicken och såg mot fönstret, men de lämnade mig inte, de höll sig kvar
alldeles intill mig. Schäfern morrade svagt några gånger. Trots att jag flera
gånger sa: ”Såja, såja, lilla vovven … Det är ingenting där. Du behöver inte
vara rädd.”</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Jag sträckte mig efter boken och fortsatte att läsa.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">”<em><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;">Snabbt gick jag in på den kringbyggda gården och gjorde intet ljud
ifrån mig, försiktigt lossade jag järnhakarna, som stängde stallbyggnadens
dörr, jag öppnade och trädde in och famlade i dunklet.</span></em></span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><em><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;"> Min favorithäst, vars
namn var Cæsar gnäggade lätt, jag grep honom vid betslet och förde honom ut.
Han skakade oroligt sin långa, lockiga man och klippte med öronen och där var i
hans stora, bruna ögon ett ängsligt, spejande uttryck – men jag fäste mig ej
därvid …</span></em>”</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Citatet ovan är från novellen ”Lycksalighetens ö”, ur
”Porträttet och andra berättelser” av Gösta Adrian-Nilsson, GAN. Wahlström
& Widstrand, Stockholm, 1910.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">En stor del av handlingen i min andra roman,
”Dröm att leva”, utspelar sig på och kring den här gården dit huvudpersonen
Mikael kommer en kort tid efter sin pappas död, och där han lite senare får
uppleva sin första förälskelse. Här följer ett kort stycke ur ”Dröm att leva”.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><em><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;"><br /></span></em></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><em><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;">”Mikael stod vid det öppna fönstret i sitt rum. Den döda
fjärilen hade bleknat sedan han först såg den, de tunna vingarna verkade
skörare nu, något han försökte tänka på varje gång han öppnade fönstret. Han
ville inte att den skulle falla sönder. Åtminstone inte ännu. Han lyfte blicken
och tittade ut mot kastanjeträdet och pestkyrkogården. Erik hade berättat att
graven var från år 1711. Nästan trehundra år. En evighet. Kanske sökte Isaac
Newton efter släta stenar och vackra snäckor på en strand i södra England
samtidigt som bönderna här i trakten satte spadarna i marken för att påbörja
gravarna för de sexton personer som hade dött i pesten på den här och de
närmast liggande gårdarna, tänkte han. Det är så märkligt att livet fortgår
omkring oss, trots att någon har dött.”</span></em></span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><em><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;"><br /></span></em></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><em><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;"><br /></span></em></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;">Fotografiet tog jag vid ett av mina första besök på gården.</span></span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;"><br /></span></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><span style="border: 1pt none windowtext; padding: 0cm;"><br /></span></span></span>Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-12037833350349942622013-03-11T17:07:00.000+01:002013-03-11T17:07:29.802+01:00Småflaskor<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdNGLTRwAvYeaqEEs8avpHEFEbwffLaJvKom17Z5ZhsuRz93M-NQH99vnrI2BHUhKKoc0Dvhm24jv2A5fk32c8YbDW0G1a1iyBikkSTnvAcpZkCEyPG-zsxR7OsCNO6rIDs2_YclhO8faP/s1600/sm%C3%A5flaskor.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdNGLTRwAvYeaqEEs8avpHEFEbwffLaJvKom17Z5ZhsuRz93M-NQH99vnrI2BHUhKKoc0Dvhm24jv2A5fk32c8YbDW0G1a1iyBikkSTnvAcpZkCEyPG-zsxR7OsCNO6rIDs2_YclhO8faP/s320/sm%C3%A5flaskor.jpg" width="234" /></a></div>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">För några år sedan besökte jag
Fredriksbergs herrgård i Oskarshamn tillsammans med en vän och kusin. Vi
strosade runt byggnaden, satt en stund i solen och småpratade. När det var dags
att fortsätta vandringen fick jag ett infall. ”Jag vill bara titta där nere”,
sa jag till min vän och pekade mot åkrarna norr om herrgården. Jag gick nedför
en sluttning, passerade träd, buskar och mosstäckta stenar, följde något som
liknade en stig, men så vek jag av från den och tog några steg in i tätare
grönska där jag stannade och tittade ned på marken.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Det var något som
glimmade, just där. Jag satte mig på huk och började försiktigt gräva. Min väns
röst nådde mig samtidigt som jag fick upp en liten glasflaska, cirka åtta
centimeter hög. ”Vad är det du har hittat?” Jag visade honom fyndet, en jordig
men intakt flaska som jag tänkte kanske hade innehållit medicin. Jag borstade
av den och stoppade den i fickan.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Vid mitt nästa besök i Oskarshamn ville min
kusin visa mig ett gammalt förfallet torp lång inne i skogen. Vi cyklade dit,
passerade Fredriksberg och Norrby, och Rödsleskolan där jag gick i nio år. En
halvtimma senare var vi framme vid torpet. Det var verkligen förfallet, och en
del av det hade också brunnit. Klätterväxter och annan grönska började långsamt
ta över resterna, dölja dem.</span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Vi stannade en stund, min kusin berättade något
om torpets historia och något annat om sin egen. Strax innan vi skulle cykla
tillbaka gick jag runt på baksidan av torpet. Det låg en massa bråte och skräp
där. Jag gick förbi det, stannade och tittade ned mot marken.</span></span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Det var något
som glimmade just där. Jag satte mig på huk och grävde med handen. Jorden var
fuktig och svart. ”Har du hittat något?” undrade min vän och ställde sig intill
mig. ”Ja”, log jag. ”Jag har hittat en exakt likadan flaska som den jag hittade
vid Fredriksberg.” Kusinen skrattade och såg på flaskan. ”Exakt likadan”,
upprepade han. ”Är du verkligen säker på det?” Jag borstade bort jorden och
reste mig upp. ”Ja, jag är helt säker.”</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Nu står de två flaskorna intill varandra
vid min arbetsplats. Jag har diskat dem och åtminstone till delar fyllt dem med
de minsta fossilerna jag hittat, de flesta på Gotland men också på andra
platser, under andra resor. Flaskorna är mycket lika men den ena är någon
millimeter lägre än den andra. Jag har ingen aning om hur gamla de är. Det
finns ingen märkning. Den enda ledtråden för att uppskatta åldern är kanske de
streck som finns på flaskorna, som om det i ett steg av tillverkningen har
varit två halvor som fogats samman.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">När jag skriver den här texten så minns
jag åter två tillfällen när min familj nyligen flyttat in i en villa efter att
under flera år bott i lägenhet. Den första våren och sommaren i villan var jag
åtta år.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">En morgon, innan jag ens hade ätit frukost, gick jag rakt ut på
bakgården som var naturmark, träd, buskar, stenar och blommor, orört. Jag gick
rakt fram till en tall nära tomtgränsen, böjde mig ned och flyttade på en
mosstäckt sten. Under den låg en smutsig tygbit. Jag tog upp den, borstade bort
jord och vecklade ut den. Det var en näsduk, en nästan vit näsduk med broderad
kant. I ena hörnet hade någon också broderat ett namn. Håkan.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Mina syskon och
föräldrar häpnade när jag visade näsduken vid frukostbordet. ”Men, visste du
att den låg där?” frågade de. ”Nej, jag visste inget.” ”Men, varför letade du
just där?” ”Jag vet inte”, svarade jag. ”Jag vaknade och kände att jag skulle
gå dit och titta.”</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">En kort tid senare hittade jag, utan att leta, utan att i
förväg veta, ett litet glas på fot, kanske ett likörglas. Foten var glasklar,
men högre upp kom en rödton in i det transparenta, och själva kupan var djupt
röd. Det bara låg där på bakgården, en decimeter ner i jorden och väntade på
mig. Och jag hade grävt bara där, en plötslig ingivelse. Glaset finns kvar men
näsduken har försvunnit. Kanske ligger den än en gång under en mosstäckt sten
och väntar på att någon ska hitta den.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Jag hittade alltid saker när jag var
liten, och jag gör det än idag. Min faster Elna sa någon gång då jag var kanske
åtta eller nio och visade något fynd för henne: ”Du är som Pippi Långstrump. En
sakletare.” Jag minns hur jag stod tyst en stund och funderade, sedan mötte jag
hennes blick.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Tidigare samma dag, när vi hade suttit runt bordet och ätit,
hade jag läst etiketten på en syltburk och sagt: ”Hur kan det få heta
’lingonsylt’ när det bara är 27 procent lingon?” Mina föräldrar skrattade lite,
utan att svara, och faster Elna sa, ”Håkan är väldigt observant”. Jag blev
osäker och ställde ned syltburken. Jag hade inte hört ordet ”observant”
tidigare och var inte säker på om det var positivt eller negativt.</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;">Nu stod jag
intill henne med fyndet i min hand och förstod att hon den här gången
definitivt hade sagt något snällt, något uppskattande, men jag tyckte inte att
det stämde. ”Nej, jag är inte sakletare”, svarade jag och såg på henne. ”Jag är
sakhittare.”</span><br />
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span style="font-family: inherit;"><br /></span>Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-28704393767462592112013-03-11T13:26:00.002+01:002013-03-11T13:26:58.638+01:00Fantasin<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgldZb7WJYdQEyj5e8iIs1Gj3tZW87_XocTVBdmM52Mnu2M1HknMaCG7KXFWn66Xv0KoXagvyL6JJBV1_Ie8lbTo2ezo3AzRsrA6ibx95KI1kNd3-yQfu6eW-nsDwDbE72r7l-EUSHrhia2/s1600/fantasin.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="189" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgldZb7WJYdQEyj5e8iIs1Gj3tZW87_XocTVBdmM52Mnu2M1HknMaCG7KXFWn66Xv0KoXagvyL6JJBV1_Ie8lbTo2ezo3AzRsrA6ibx95KI1kNd3-yQfu6eW-nsDwDbE72r7l-EUSHrhia2/s320/fantasin.jpg" width="320" /></a></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11.0pt;"><br /></span>
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Några
gånger då jag var två, tre år tog min moster Monica med mig ut på långpromenad.
Jag satt i sittvagnen och hon drog. Hon pratade hela tiden, glatt och ledigt,
om allt möjligt. Skrattade mycket. En del av det hon berättade var sånt som
hade skett i verkligheten.<o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">En
gång berättade hon en fantastisk historia för mig, en historia som fullkomligt
trollband mig, och jag minns att jag lutade mig fram i vagnen, förbi
sufflettens skyddande sidor och tak, för att komma närmare henne, för att
tydligare höra det hon berättade. När hon avslutat historien skrattade hon till
och sa, samtidigt som hon gjorde en svepande rörelse med högerhanden: ”Men, så
där går det inte till i verkligheten, det sker bara i Fantasin!”<o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV" style="font-family: inherit;">Jag
lutade mig ytterligare en bit, följde med blicken handens rörelse. Den pekade
mot ett lågt hus som låg uppe på en bergknalle. Jag var hänförd!<o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV" style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
<div 19.5pt="" background-position:="" background-repeat:="" baseline="" class="MsoNormal" initial="" left="" margin-bottom:="" text-align:="" vertical-align:="">
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;">Efter
den där promenaden trodde jag i många år att Fantasin låg just där, i det röda lilla huset uppe på berget, och att allt som jag själv eller någon annan hittade på, på något sätt hade sitt ursprung i det huset.</span><span style="color: #373737; font-family: Arial; font-size: 11pt;"><o:p></o:p></span></span><br />
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span>
<span lang="SV"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<br />Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-90574996887190491262013-03-11T10:06:00.002+01:002013-03-11T10:09:08.951+01:00Råma<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr0Gk97y1kvhZ4gSfQNlM8bmc8EmEAcOF8o6U8mgMbU0Vf_EDe4R6bthsyivMzvQyf_ZnZNhJuIHteBGvUG0wM1Obukgs5Li8vAyvOziuhMb9XpuAGoCYhH4oxJixmsjngjpCjaxrpp6F8/s1600/r%C3%A5ma.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjr0Gk97y1kvhZ4gSfQNlM8bmc8EmEAcOF8o6U8mgMbU0Vf_EDe4R6bthsyivMzvQyf_ZnZNhJuIHteBGvUG0wM1Obukgs5Li8vAyvOziuhMb9XpuAGoCYhH4oxJixmsjngjpCjaxrpp6F8/s320/r%C3%A5ma.jpg" /></a><br />
<div>
<div 19.5pt="" baseline="" class="MsoNormal" margin-bottom:="" vertical-align:="">
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;">”Nu
är den färdig”, sa jag och lade ifrån mig blyertspennan.<o:p></o:p></span></div>
<div 19.5pt="" baseline="" class="MsoNormal" margin-bottom:="" vertical-align:="">
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Jaha”,
sa pappa. ”Då ska du bara skriva namnet på den.”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Då
får du säga bokstäverna”, svarade jag och grep än en gång efter pennan.</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Först
är det ett H …”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Nej,
inte H”, avbröt jag och tittade på teckningen. ”Den ska heta Råma.”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> Pappa
skrattade. ”Kossan?”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Ja.”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Men
jag menade att du ska skriva ditt namn. Din signatur. Det gör alla konstnärer.”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> Jag
funderade en stund.</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"> ”Nej,
det ska vara kossans namn. Det är ju hon som är på bilden.”</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;">Jag var fem år när jag tecknade Råma på ett
blad från min pappas skissblock och med en fet och mjuk blyertspenna från hans
pennställ. Nu hänger den på väggen strax intill min arbetsplats.</span><br />
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"><br /></span>
<span 11pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" style="font-family: inherit;"><br /></span></div>
</div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-27029611423770300412013-03-11T09:54:00.002+01:002013-03-11T10:09:25.720+01:00Ögonblick<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWn3IaCRr-A4y3b2Sphz3AsZULH4JevfmsXsVvF1MtbhyFKv2k1bvid88vtasWjv86LkiNMztmEoKVAfeflGuDUVaitI9FO7ee67sPqeBv6pEgmOF1DLQh1ovgDlvwosnDOVBE-NvO5C3U/s1600/hand.jpg" imageanchor="1"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWn3IaCRr-A4y3b2Sphz3AsZULH4JevfmsXsVvF1MtbhyFKv2k1bvid88vtasWjv86LkiNMztmEoKVAfeflGuDUVaitI9FO7ee67sPqeBv6pEgmOF1DLQh1ovgDlvwosnDOVBE-NvO5C3U/s320/hand.jpg" /></a><br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span 11.0pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" lang="SV">Under ett samtal med en 98-årig man –- skröplig,
böjd, med nedsatt syn och dålig hörsel men fullt klar i tanken och med ett
enastående minne –- reser han sig mödosamt från sin stol vid köksbordets
kortända. Han bryr sig inte om att greppa käppen. I stället stöder han sig mot
bordet, går med långsamma steg de knappa två metrarna fram till mig vid andra
ändan av bordet för att –- med ett leende och ett kluckande skratt –- klappa lite
på min arm. Sedan återvänder han lika långsamt till sin stol och samtalet
fortsätter.<o:p></o:p></span><br />
<span 11.0pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" lang="SV"><br /></span>
<span 11.0pt="" arial="" color:="" font-family:="" font-size:="" lang="SV"><br /></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-14749751105859386102013-03-11T09:46:00.000+01:002013-03-11T10:09:47.097+01:00Barndomsbilder<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLR25wdSVMdL7H0gcplNjC-G00yEiovF_r4-1PArQ8SzYLNqydja1E82e8VUyIR5jchp81gwXatkp6vRCXr6s_jLmJ7ETTQqQH7t3uAU3Jf6aKwEHpqrW4tDSh4k1q_cGx8ts7ks2TLoeg/s1600/H%25C3%25A5kan+1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="233" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhLR25wdSVMdL7H0gcplNjC-G00yEiovF_r4-1PArQ8SzYLNqydja1E82e8VUyIR5jchp81gwXatkp6vRCXr6s_jLmJ7ETTQqQH7t3uAU3Jf6aKwEHpqrW4tDSh4k1q_cGx8ts7ks2TLoeg/s320/H%25C3%25A5kan+1.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Mina tidigaste egna minnen – och med egna
minnen menar jag såna som inte har berättats för mig av andra, såna som inte är
dokumenterade på något sätt – är från tiden innan jag var fjorton månader. Jag
vet det eftersom min familj flyttade två månader efter min första födelsedag,
och de här tidigaste minnesbilderna – som är mycket tydliga – är från den lilla
lägenhet vi bodde i då jag föddes. Det finns inga fotografier från den
lägenheten, ingen tydlig beskrivning som påverkar mitt minne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag sitter på pottan som står i en liten nisch
intill spisen, den varmaste platsen i lägenheten, enligt min pappa. Vid
köksbordet sitter mina föräldrar och spelar något brädspel. Bordet står inte
vid fönstret, där är det för kallt, utan mot väggen mittemot. En lampa, som
hänger från en utstickande hållare på väggen, lyser upp bordet. Mammas ansikte
är koncentrerat då hon ser ned på spelplanen. Pappa ser jag snett bakifrån.
Också han tittar ned på det som ligger på bordet. Jag skymtar hans mörka,
kraftiga glasögonbågar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Det finns en dörröppning mittemot mig. Dörren,
som står på glänt, leder in till det enda rummet. Därinne sover mina tre äldre
bröder. När brädspelet är klart och jag är färdig på pottan, ska också vi sova
därinne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Vi bor i en omodern lägenhet på ett rum och
kök. Det finns bara kallvatten, och badrum saknas helt. Nere på gården finns
några utedass som vi delar med de andra hyresgästerna, men jag har min potta
intill den varma spisen. Jag sitter där och ser på mina föräldrar, för att
sedan låta blicken svepa över väggarna. På något sätt är jag medveten om att
väggarna är en gräns. Innanför dem finns min familj. Utanför finns allt det
andra. Världen som väntar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag har bara ett
fåtal bilder av mig som litet barn. Just den här bilden är en av de tidigaste.
Jag tycker om den av flera skäl. Ett av dem är det är så pass många personer
som syns eller skymtar. Längst till vänster min mamma Carin som håller i mig. I
förgrunden en av mina bröder, troligen Peter. Min kusin Rosine står intill och
ser på mig. Till höger skymtar min faster, Elna, och i höjd med hennes mun syns
en liten del av min bror Arnes glasögon.</span><span lang="SV"><o:p></o:p></span><br />
<span lang="SV"><br /></span>
<span lang="SV"><br /></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-16756572828804524772013-02-20T15:55:00.000+01:002013-02-20T16:04:26.580+01:00Tre gånger Oskar – tre gånger HåkanFotografen Oskar Kardemark är en vän sedan en tid tillbaka. I mitten av januari 2013 besökte vi Naturhistoriska Riksmuseet i Stockholm. Jag hade med mig en kamera, Oskar hade två. Här är tre av bilderna Oskar tog av mig. Om du vill se fler av Oskars bilder kan du klicka <a href="http://www.oskarkardemark.se/">här</a>.<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdMQJnzGaWQ7o24z34TXBCPHT8sFGT2p4Nm71jZtw0j2l4Pk_ZIIdpz1bAhnsqODDViUUpm4Mt9KTtVxAfdsOsw0qwx0gxGTLp40K7Sw73k4c69EN1Dv_Z5QECu3l1Hd3HdjFvG0L_R86_/s1600/OK1.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="191" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgdMQJnzGaWQ7o24z34TXBCPHT8sFGT2p4Nm71jZtw0j2l4Pk_ZIIdpz1bAhnsqODDViUUpm4Mt9KTtVxAfdsOsw0qwx0gxGTLp40K7Sw73k4c69EN1Dv_Z5QECu3l1Hd3HdjFvG0L_R86_/s320/OK1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1Qe4LpgW3gtnLVEyK0Klj4WKofQThkITMbLO79SgRj_KVPZLBy12_0iX_YMdwSE33r7SWZLC205rwuJLlhHfb3dn0vZOBdFqQfV2-BYfP7uRPy7dEK3MEIjNxMImVpx0rOGVI0l77ZHpE/s1600/OK2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj1Qe4LpgW3gtnLVEyK0Klj4WKofQThkITMbLO79SgRj_KVPZLBy12_0iX_YMdwSE33r7SWZLC205rwuJLlhHfb3dn0vZOBdFqQfV2-BYfP7uRPy7dEK3MEIjNxMImVpx0rOGVI0l77ZHpE/s320/OK2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgG3dwfUXq-xy24JQnsCptAOLQ0-ST5J8PIHQ3dA7tgDiEwaWbOvwYtNHoDa850XDgGwWpgipEhHfOR4ZXIeRLcu7E4E1nh680QOoTCoD24aCpfp-PLQEJvGhfLUFIl-bjYzgDqw7Ts72UF/s1600/OK3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="187" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgG3dwfUXq-xy24JQnsCptAOLQ0-ST5J8PIHQ3dA7tgDiEwaWbOvwYtNHoDa850XDgGwWpgipEhHfOR4ZXIeRLcu7E4E1nh680QOoTCoD24aCpfp-PLQEJvGhfLUFIl-bjYzgDqw7Ts72UF/s320/OK3.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
Foto © Oskar Kardemark 2013.<br />
<br />
<br />
<br />
<br />Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-13103190967221298252012-10-24T12:45:00.001+02:002012-10-24T12:45:40.064+02:00Om Abdellah Taïa, och lite grann om att översätta<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVM7Z9gidiDbJSxz5UL6b9giXFmGomEW3f8oGL3pT7EGr0pjpQ2tB-88CBUErDZmGqMvG9HXMZRkqNVxLEu8LnEJ8K8OBUOAdJvT98ugdEFNiWg54iEVi-qtJD4EHoJXBijine9rDnaGhE/s1600/Ouarzazate-skolpojkar.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="223" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjVM7Z9gidiDbJSxz5UL6b9giXFmGomEW3f8oGL3pT7EGr0pjpQ2tB-88CBUErDZmGqMvG9HXMZRkqNVxLEu8LnEJ8K8OBUOAdJvT98ugdEFNiWg54iEVi-qtJD4EHoJXBijine9rDnaGhE/s320/Ouarzazate-skolpojkar.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Häromdagen skrev jag in de sista ändringarna i den
översättning som min vän Davy Prieur och jag har jobbat med ett tag, Abdellah
Taïas <i>L’armée du salut</i> </span><span lang="SV" style="font-family: "Arial Narrow"; font-size: 14.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">–</span><span style="font-family: inherit;"> <i>Frälsningarmén</i>. Det är den andra romanen
av Taïa som vi har översatt, och jag hoppas och tror det blir fler.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Vi har arbetat på lite olika sätt. När vi började
satt vi tillsammans och översatte mening för mening, stycke för stycke, men det
var inte en särskilt praktisk metod. Under arbetet med <i>Frälsningsarmén</i> har vi valt en annan lösning. Davy har börjat med
en grovöversättning som jag sedan tagit över, och med den och den franska
originaltexten som grund har jag sedan fortsatt arbetet. Vi har förstås hela
tiden diskuterat kluriga stycken, vägt ett ordval mot ett annat, en nyans mot
en annan, och så vidare.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Jag tycker om att översätta, dikt och prosa. Det är
utmanande, skärper tanken och mitt eget språk, samtidigt som det är minst lika
underhållande som ett svårt korsord.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Abdellah Taïa föddes 1973 i arbetarstadsdelen Hay
Salam i Salé, Marocko. Den stora familjen, föräldrar och nio barn delade på tre
rum. Pappan hade ett eget rum, äldste sonen Abdelkébir likaså. Mamman och de
övriga åtta barnen delade på det tredje. ”Min barndom, min tonårstid,
huvuddelen av mitt liv utspelade sig under flera år i detta rum” skriver Taïa i
romanen <i>L’armée du Salut</i>.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> Det
var där, i Hay Salam, som Abdellah Taïa började utforska sin sexualitet. Han
var ung, kanske elva, och de huvudsakliga objekten för hans pirrande längtan var dels den något äldre kusinen Chouaïb, dels
den äldste brodern, Abdelkébir. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Ibland fick Abdellah sova inne i Abdelkébirs rum, men
han hade svårt att somna. I stället låg han vaken tätt intill sin bror och såg
på honom. ”Hans nästan platta mage höjdes och sänktes i en jämn rytm. Jag
höjdes och sänktes med den, hypnotiserad. [---] Min brors kropp låg där framför
mig under hela eftermiddagen. Jag granskade den, jag studerade den från topp
till tå med noggrannheten hos en vetenskapsman som dröjer kvar vid varje
detalj. [---] Den här kroppen som är en del av mig samtidigt som den är ett
eget jag.”<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Abdelkébir är mer eller mindre familjens överhuvud.
Pappan är ”en fallen konung”. Och Abdelkébir styr med en kvävande tystnad, en
tystnad som han också påtvingar resten av familjen.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> Sommaren
då Abdellah Taïa var tolv år undkom han med nöd och näppe ett
gruppvåldtäktsförsök, en händelse som han beskrivit i romanen <i>Ett arabiskt vemod</i>. Efter det är han
stämplad </span><span lang="SV" style="font-family: "Arial Narrow"; font-size: 14.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">–</span><span style="font-family: inherit;"> den feminina pojken, den lilla kvinnan. ”Någon man skulle komma att
utnyttja mer och mer för varje dag. Någon man långsamt skulle komma att ta
livet av. Döda levande.”<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> Samma
sommar kommer en grupp berusade män till familjens hus sent en kväll. De
skränar och ropar. ”Kom ner till oss, Abdellah! Kom ner, lilla flicka. Var inte
rädd. Vi vill inte skada dig. Vi vill bara ha sex med dig.”<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> Abdellah
ligger på sin säng. Hans storebror Abdelkébir är tyst. Alla i familjen är tysta.
”Jag hoppades att min bror, min kärlek, min hjälte, skulle besvara dem. Skydda
mig, åtminstone med ord. [---] Men min bror gjorde ingenting. Alla vände sig
bort från mig. Alla dödade mig den där kvällen. Jag vet inte varifrån jag fick
styrkan, men jag grät inte. Jag slutade skaka, slutade vara rädd. Jag bara slöt
ögonen hårdare, och i samma rörelse stängde jag av allt inom mig. Allt. Sedan
den kvällen är jag inte längre samma Abdellah Taïa. För att rädda mitt skinn,
dödade jag mig själv.”<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">Det är först många år senare, efter flytten till
Paris i slutet av 90-talet, som Abdellah Taïa börjar skriva. Han skriver om
sitt vuxna liv </span><span lang="SV" style="font-family: "Arial Narrow"; font-size: 14.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">–</span><span style="font-family: inherit;"> i Kairo, Genève, Paris </span><span lang="SV" style="font-family: "Arial Narrow"; font-size: 14.0pt; mso-ansi-language: SV; mso-bidi-font-family: Arial; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-bidi-language: AR-SA; mso-fareast-font-family: "Times New Roman"; mso-fareast-language: SV;">–</span><span style="font-family: inherit;"> och sin eviga jakt efter kärlek och
ett sammanhang där han får vara sig själv. Han återkommer ständigt till
barndomen och tonårstiden. Det är ett icke-kronologiskt berättande, naket och
mångfasetterat, ibland smärtsamt och sorgligt, ofta vibrerande och febrigt,
poetiskt.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> Jag
frågade nyligen Taïa om hur närvarande pojken Abdellah är i hans vuxna liv.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> ”Jag
tillbringar all min tid med den tolvårige Abdellah”, svarade han. ”Allt jag gör
idag kommer från honom…” <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> Lite
senare i samma samtal säger Taïa att skrivandet är en upprättelse av den unge
Abdellah, för allt det som han, men också alla andra homosexuella araber har
tvingats genomlida och alltjämt genomlider.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"> ”Jag
behöver fylla all den påtvingade tystnad som omslöt pojken Abdellah, ge den
innehåll, liv, värde. Och jag kan bara skriva om det som berör mig, det jag
känner till. Det jag minns. Jag skriver inte för att hämnas. Jag skriver för
att jag måste skriva om pojken Abdellah Taïa.”<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;"><br /></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<span lang="SV" style="line-height: 150%;"><span style="font-family: inherit;">”Ett arabiskt vemod” är utgiven på svenska av
<a href="http://www.elisabethgrate.se/">Elisabeth Grate Bokförlag</a>. ”Frälsningsarmén” utkommer på samma förlag i början
av 2013. Fotografiet tog jag genom det ganska smutsiga fönstret på en buss i
Ouarzazate, Marocko, för ett år sedan. En del av handlingen i ”Frälsningsarmén”
utspelar sig i Ouarzazate.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="line-height: 150%;">
<br /></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-80220032682933670512012-10-24T12:28:00.002+02:002012-10-24T12:28:48.758+02:00Efter livet<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2jh4bM9xo3PwN1Q7Gy14XVbuX1cFd_XF9TJxFOopxRzfvSjUHi5ztqT_4qNZ14-CHe30Q613-zeZ4WR6RGKseEGRPKWoEs5EwUf9M-XoCpyYGF8AmgGEGBaRKrL4DvRUKI4mzWVrYbTiA/s1600/after+life.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="206" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh2jh4bM9xo3PwN1Q7Gy14XVbuX1cFd_XF9TJxFOopxRzfvSjUHi5ztqT_4qNZ14-CHe30Q613-zeZ4WR6RGKseEGRPKWoEs5EwUf9M-XoCpyYGF8AmgGEGBaRKrL4DvRUKI4mzWVrYbTiA/s320/after+life.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Jag har alltid
tyckt om att se på film. När jag var barn och tonåring såg jag i stort sett
alla filmer som sändes på TV. Sovrandet kom senare. Biobesöken kom också
senare. Idag har jag en mycket stor filmsamling på dvd, flera hundra filmer som
jag återvänder till i perioder.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">En favoritfilm är
den japanske regissören Hirokazu Kore-edas ”Wandâfuru raifu” från 1998. Titeln
är en parafras på Frank Capras klassiska feel-goodfilm ”It’s a Wonderful Life”
från 1946. ”Wandâfuru raifu” har ingen officiell svensk titel men den
internationella titeln är ”After Life” – Efter livet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Handling i ”Efter
livet” utspelar sig i ett slags mittemellan-värld, en plats där de som nyligen
dött hamnar innan de går vidare in i en evighet. De döda anländer till ett stort
ljust hus som ligger inbäddat i ett grönt och dimfuktigt landskap, en ganska så
nedgången byggnad som ser ut som ett gammalt sjukhus eller en gammal herrgård.
De tas om hand av människor som arbetar i huset, de flesta ser ut att vara
tämligen unga.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Tanken är att de
döda ska vistas i huset, på den här mittemellan-stationen, en kortare tid,
kanske några dagar. Under den tiden ska de välja ut ett enskilt minne ur sitt
liv, det liv som nyss tagit slut, och det minnet, den minnesbilden, blir det
enda de får med sig när de lämnar huset och går vidare till en evighet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Innan de går
vidare hjälper personalen till att iscensätta minnesbilden, rekonstruerar
händelsen så korrekt och detaljerat som möjligt. Återskapar ett minne.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Några vet
omedelbart vilket minne de vill ta med sig – den första förälskelsen, ett barns
födelse, ett par röda skor … – medan andra har stora problem med att välja. En
man säger att han inte vill minnas något alls, att hans liv var så misslyckat
och tomt så att det är bäst att helt glömma det. Några kan överhuvudtaget inte
bestämma sig, och de blir kvar i det ljusa huset.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">”Efter livet” är
stillsam och poetisk, starkt berörande och tankeväckande. Jag har sett den
kanske fem gånger, och varje gång, när filmen är slut, undrar jag över vilket
minne jag skulle välja att ta med mig in i en evighet, vilket minne skulle jag
vilja – och orka – uppleva igen och igen. Denna undran kan förstås dyka upp
utan att jag sett om filmen, spåret, tanken, frågeställningen dröjer kvar hos
mig sedan första gången jag såg ”Efter livet”, och kommer kanske alltid att
dröja kvar. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">De flesta gånger
har jag valt ett och samma minne, en och samma händelse i mitt liv, men jag vet
inte om jag skulle välja just det minnet om jag verkligen, någon gång i
framtiden, går längs den lilla stigen mot den slitna byggnaden för att tas emot
av dem som jobbar där. Kanske kommer det att ske något annat i mitt liv, i
kväll eller i morgon, något som jag kommer att beröras än starkare av, något
som förpassar både den utvalda minnesbilden och alla mina andra minnesbilder,
till glömskan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-85749752145747431322012-10-24T12:24:00.000+02:002018-10-15T08:53:05.611+02:00Spegeln och minnen<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA14ZA3DXxaPh2CJHjaICk8j8u4FVt5n4qquEcKDBW9HRK06J-W5CAnsJUTDTrOWesdCi3pQYnGnKTO1ZSgHK_oOeLcQWc4RjQk6Y2qFADLc-pR67dMOUN_HPnO5VbtNBXzulUl6yxXwFa/s1600/_mirror_3.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="232" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhA14ZA3DXxaPh2CJHjaICk8j8u4FVt5n4qquEcKDBW9HRK06J-W5CAnsJUTDTrOWesdCi3pQYnGnKTO1ZSgHK_oOeLcQWc4RjQk6Y2qFADLc-pR67dMOUN_HPnO5VbtNBXzulUl6yxXwFa/s320/_mirror_3.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span>
<span lang="SV">Andrej
Tarkovskijs ”Spegeln” från 1975 är förmodligen den film jag sett flest gånger, troligen
närmare fyrtio gånger. Första gången var på Cinemateket på Filmhuset i början
av 80-talet, och då visste jag ingenting alls om vare sig filmen eller
regissören. Jag minns inte exakt hur det kom sig att jag såg den. Jag vet att
jag en gång kom till Cinemateket och filmen jag hade tänkt se kunde inte visas,
så de ersatte den hastigt med en annan. Vid ett annat tillfälle hade jag själv
tagit fel på dag, men eftersom jag ändå var på plats och hade vikt ett par
timmar för att se på film så tittade jag på den som visades. Vid ett av de
tillfällena visades alltså Tarkovskijfilmen. Det enda jag visste då jag satte
mig tillrätta i biograffåtöljen var titeln, ”Spegeln” – Zerkalo. Allt annat var
en överraskning. En fantastisk överraskning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Handlingen i
”Spegeln” är enkel. En man i fyrtioårsåldern, en konstnär, är döende. Han
tänker på sitt liv, minns sin barndom, sin ungdom, människor, händelser och
historier som berört honom djupt på ett eller annat sätt. Hur länge detta
återblickande varar får vi inte veta. Kanske är det dagar, veckor, kanske är
det bara några ögonblick, de sista ögonblicken i mannens liv i vilka
minnesbilderna avlöser varandra, förenar sig med varandra, färgar av sig på
varandra som de färgade glasbitarna eller pärlorna i ett snurrande kalejdoskop,
skapar nya bilder, nya kopplingar, nya minnen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Det finns inget
kronologiskt berättande i ”Spegeln”. Det finns bara ”nu”, eller kanske snarare
”alltid”. Allt flätas samman, dåtid och nutid, jaget och den/de andra, lika
gäckande och knivskarpt som mitt (betraktarens) eget minne. Pojken som spelar
konstnären som barn, som elva- tolvåring, är samme pojke som i andra
minnesbilder spelar konstnärens son. Den unga kvinnan som spelar konstnärens
mor i barndomsscenerna, är samma kvinna som spelar konstnärens hustru och före
detta hustru i andra scener. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Ett genomgående
tema i barndomsbilderna är den frånvarande fadern, samtidigt återkommer vid
flera tillfällen i filmen en berättarröst, en mansröst som läser dikter. Rösten
är Andrej Tarkovskijs fars, Arsenij Tarkovskij, dikterna är också hans. Den
frånvarande fadern är hela tiden där. Ständigt närvarande i sin frånvaro.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">Tarkovskijs film
är en mångbottnad spegel som – trots att varje enskild filmruta är statisk, en
stillbild i en räcka stillbilder som alltid visas i samma ordning – förmår
skapa nya bilder, nya scener varje gång jag ser den. Föremål och förlopp som
sker vid sidan om eller i ögonvrån vid ett tillfälle, blir betonade eller
framlyfta vid ett annat. Som föremål och förlopp i mitt eget minne då jag
tänker tillbaka på en specifik händelse. Ingenting är statiskt. Allt är i
rörelse.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEDjGsKMLCXQCXRah0MEU5K13OTkShluUxlFvao1hPE3_0mnx4gG4GX7GSc96FMesG3j1Mzn7_L5lOfgYS-GxowA_0kgfCMu5Jfy-o5pyfWOax8mV2VcJSmierxDonGwlTyt5iC3auB4PT/s1600/_mirror_4.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEDjGsKMLCXQCXRah0MEU5K13OTkShluUxlFvao1hPE3_0mnx4gG4GX7GSc96FMesG3j1Mzn7_L5lOfgYS-GxowA_0kgfCMu5Jfy-o5pyfWOax8mV2VcJSmierxDonGwlTyt5iC3auB4PT/s320/_mirror_4.jpg" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">”Spegeln” fanns i
mitt bakhuvud då jag skrev min första roman, ”Min bror och hans bror”. Jag
försökte inte, och ville inte heller, skriva en ny ”Spegel”, men jag ville lite
grann få fram hur dåtiden flyter in i, och färgar nutiden. Berättaren i
romanen, Jonas, upplever åtminstone i perioder att han flyter samman med sin
döde bror, den bror han aldrig träffade, att de faktiskt är en och samma.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span lang="SV">I min tredje
roman, ”Om att samla frimärken”, låter jag också huvudkaraktärernas minnen
spela stor roll. Icke-statiska minnen som hela tiden är närvarande, hela tiden
påverkar – till och med förändrar – nuet eller alltid-en. Berikar och nyanserar
tillvaron hos den som minns, gäckar och förtydligar på en och samma gång,
skapar mystik och klarhet på en och samma gång. Fantastiska minne, och – som
Samuel säger vid ett tillfälle i ”Om att samla frimärken” – ”fantastiska liv!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div align="right" class="MsoNormal" style="text-align: right;">
<span lang="SV">Håkan Lindquist<o:p></o:p></span></div>
<div align="right" class="MsoNormal" style="text-align: right;">
<span lang="SV">24 oktober 2012<o:p></o:p></span></div>
Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-3951332261427020242.post-18246689139994130502012-02-06T21:42:00.006+01:002012-03-01T10:41:24.591+01:00Abdellah Taïa – Ett arabiskt vemod<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQd3ivcQ6juecbi0ID_4uuVW1Yp6e2pZCQZy4U779JV8EV6YEszlQMyU67Jimd8XzScf7N6tyjc4dgOdW2QZR6OTX5Mykkg_NdtWuKQCiLl2hhqufDtnTOUnrWaO6EsSxxdeZ1RRKYE-BU/s1600/ArabisktVemod+litet.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQd3ivcQ6juecbi0ID_4uuVW1Yp6e2pZCQZy4U779JV8EV6YEszlQMyU67Jimd8XzScf7N6tyjc4dgOdW2QZR6OTX5Mykkg_NdtWuKQCiLl2hhqufDtnTOUnrWaO6EsSxxdeZ1RRKYE-BU/s320/ArabisktVemod+litet.jpg" width="191" /></a></div><div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">”Jag var tolv, och det hände fortfarande att jag strövade omkring på gatorna barfota. Barndomen hade inte lämnat mig. Det kommer den förresten aldrig att göra. Den nakna barndomen.” </span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Citatet är från Abdellah Taïas ”Ett arabiskt vemod” (Une mélancolie arabe), den marockanskfödde författarens tredje roman och den första som kommit ut på svenska.</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Abdellah Taïa föddes 1973 i Salé, Marocko. Han bor sedan slutet av 90-talet i Paris, och det var där, i den franska huvudstaden, som han började skriva. Hans romaner är självbiografiska utan att vara privata. Naket och utlämnande skriver han om sitt liv, ett liv där alla tider – barndomen och ungdomen i Marocko, det mer vuxna livet i Schweiz och Frankrike – är lika närvarande, där fragment eller händelser från olika tider vävs samman i en beskrivande och målande prosa som på samma gång är kortfattad och poetisk.</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">”Ett arabiskt vemod” tar sitt avstamp i en händelse då Abdellah var tolv år. En ung pojke med en pockande sexualitet som han gärna ville utforska ytterligare tillsammans med någon annan pojke eller ung man. Men i just det här försöket förvandlas mycket snart det lustfyllda och upphetsande till en veritabel gruppvåldtäkt. Av en slump blir övergreppet avbrutet, och den tolvårige Abdellah springer ut ur huset där han har hållits instängd, och ut på gatorna i stadsdelen Hay Salam.</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">”Jag springer fortare och fortare. Jag springer länge. Tar in luft genom min vidöppna mun. Jag känner inte längre mina stora fötter. Jag känner inte längre min lilla näsa. Jag känner inte längre av mig själv. Jag är utanför mig själv. Jag är tyngdlös. Jag kommer snart att flyga, korsa världarnas gränser. Försvinna bland molnen, komma tillbaka och se, se mig själv.”</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Abdellah springer ut i världen, med sin stora dröm om att få arbeta med film, och med en stark längtan efter att få möta kärleken, uppleva kärleken. Och kanske kan man beskriva ”Ett arabiskt vemod” som en kärlekshistoria. Kärleken till filmen, och kärleken till några pojkar och män som författaren möter. Längtan efter kärlek. Och sorgen över en kärlek – till algeriern Slimane – som trots alla känslor, all åtrå, all närhet, visar sig vara omöjlig.</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">”</span></span></span></span><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Slimanes ögon är svarta, alltid svarta. Till och med när de tittar på mig. De lockar mig. De gör mig blyg. De skrämmer mig. Jag böjer mitt huvud. Jag vill varken trotsa dem eller förföra dem – det har jag redan gjort! Jag vill bara gå in i dem, älska dem, se mig själv genom deras ljus.”</span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAm-1Yboh9jh26tTVBpQmBB2vaeN08TQcqFiqOgBKQb7rONYMqb0QaIZqmve5mUCkehXPgIr_Xjt7tURXuE321waP_Cb9cEzEMb41qp7TPl9kL11UGqiq4ULdjuqmdyASxpu6_E1Bzc0qV/s1600/AbdellahTaia+liten.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAm-1Yboh9jh26tTVBpQmBB2vaeN08TQcqFiqOgBKQb7rONYMqb0QaIZqmve5mUCkehXPgIr_Xjt7tURXuE321waP_Cb9cEzEMb41qp7TPl9kL11UGqiq4ULdjuqmdyASxpu6_E1Bzc0qV/s320/AbdellahTaia+liten.jpg" width="213" /></a></div><div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Det är jag och min vän Davy Prieur som tillsammans har översatt romanen till svenska, en översättning som jag inte tror någon av oss hade klarat av på egen hand. Det har varit ett mycket spännande och berörande arbete/samarbete. Vi har sprungit vid sidan av Abdellah, drabbats av hans feber, smittats av hans lust, hans kärlek, och sörjt över hans förlust.</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Jag tänker att Abdellah Taïa </span></span></span><i style="mso-bidi-font-style: normal;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">är</span></span></span></i><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> sina romaner. Han skriver sitt liv. För att finna sig själv. För att visa sig själv, stå naken inför oss som läser hans berättelser, vi som vill ta del av hans liv.</span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Vi tillbringade några timmar tillsammans, Abdellah Taïa och jag, en dag i Paris några veckor före jul 2010. Han mötte mig vid mitt hotell i närheten av Gare du Montparnasse, sedan följde en lång vandring genom Maraiskvarteren – från kafé till kafé – med ständiga avbrott för ytterligare någon sekvens ur hans liv. Vid ett litet bageri med algeriska specialiteter stoppade han mig med sin hand på min arm. ”Det var hit jag gick när jag kom till Paris och porten till huset där min vän bodde var låst. Jag hade inga pengar, men de gav mig pengar så att jag kunde ringa min vän.” </span></span></span></span></div><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Jag fick höra flera liknande berättelser, delar av hans historia som i mina tankar blev ytterligare bitar i ett pussel där motivet började ta form redan då jag först läste ”Une mélancolie arabe” och ”L’armée du salut”. För varje pusselbit blir bilden större, tydligare och djupare. Jag tycker väldigt mycket om den bilden, och jag vill gärna att den växer sig än större.</span></span></span></span></div><span style="font-family: inherit;"><span style="color: #cccccc;"> </span></span><br />
<div class="MsoNormal"><br />
</div><span style="font-family: inherit;"><span style="color: #cccccc;"> </span></span><br />
<br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Abdellah Taïa ”Ett arabiskt vemod” (Une mélancolie arabe).</span></span></span></span></div><br />
<div style="text-align: left;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span></div><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Översatt till svenska av Håkan Lindquist & Davy Prieur.</span></span></span></span></div><div style="text-align: left;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span></div><br />
<div class="MsoNormal" style="text-align: left;"><span style="color: black;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Elisabeth Grate Bokförlag, februari 2012.</span></span></span></span></div><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;"> </span></span></span><br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black; font-size: 13pt;"><span style="color: #cccccc;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">Fotografierna av Abdellah Taïa är tagna av Laurent Denima</span></span><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: small;">l.</span></span></span> </span></div><div class="MsoNormal"><div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><br />
</span></span></span></div><span style="color: black; font-size: 13pt;"><div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="font-family: inherit;"><span style="font-size: x-small;"><span style="color: #cccccc;">Länkar: </span></span></span></span><span style="color: black;"><div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><a href="http://www.elisabethgrate.se/utgivning/v12-2.php"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Elisabeth Grate Bokförlag</span></span></a></span></div><div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><a href="http://nydahlsoccident.blogspot.com/2012/02/abdellah-taia-ett-arabiskt-vemod.html"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">Text om "Ett arabiskt vemod" av Thomas Nydahl</span></span></a></span></div><a href="http://www.svd.se/kultur/litteratur/plotsligt-var-araberna-inte-langre-araber_6823641.svd"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;">"Plötsligt var araberna inte längre araber" Artikel av Abdellah Taïa</span></span></a></span><br />
<span style="color: black;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><a href="http://www.bookforum.com/video/7676/mode=large&top=7722,7664,7606,7535,7272&page_id=2">Dale Peck interviews Abdellah Taïa</a></span></span></span><br />
<span style="color: black;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><a href="http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article1610301/Ett-bidrag-som-befriar.html">Recension av Mona Masri, Sydsvenskan</a></span></span></span><br />
<span style="color: black;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><a href="http://www.dn.se/dnbok/bokrecensioner/abdellah-taia-ett-arabiskt-vemod">Jan Arnalds recension i DN.</a></span></span></span><br />
<span style="color: black;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><a href="http://www.svd.se/kultur/litteratur/taia-gor-konst-av-livet_6891317.svd">Elisabeth Hjorts recension i SvD.</a></span></span></span></div></span><br />
<br />
<br />
<br />
<br />
<div class="MsoNormal"><span style="color: black;"><span style="font-family: "Arial", "Helvetica", sans-serif;"><span style="font-size: x-small;"><br />
</span></span></span></div></div>Håkan Lindquisthttp://www.blogger.com/profile/09842455107249294667noreply@blogger.com1