”Tre dagar
och två nätter” är min sjätte roman. Det är en berättelse om kärlek, längtan
och livsval, ett kammarspel med huvudsakligen två aktörer men med en handling
som innefattar också andra människor, andra möten, och som – trots titeln –
spänner över en lång tidsperiod. Romanen utspelar sig i Frankrike, i staden
Nantes och i det lilla samhället Saint-Georges-sur-Cher. Huvudpersonen är en
17-årig kille, Guillaume, och hans drygt 90-årige farfar, Marcel. Guillaume
pappa har varit gift tidigare, och Guillaume har halvsyskon som åldersmässigt
skulle kunna vara hans föräldrar.
Guillaume
är förälskad i sin bäste vän, Abdellah. De har haft sex några gånger, men för
Abdellah verkar det bara vara något som sker på kul. Det är i alla fall så
Guillaume uppfattar det. Efter ett gräl springer Guillaume bort från sin vän.
Han kommer fram till en stor väg och beslutar sig hastigt för att lifta.
”Under
bråkdelen av en sekund tvekade Guillaume. Han stod stilla med handen på
handtaget, och kände hur en varm bris lekte med lockarna i nacken, kittlande
och sinnligt som beröringen från någons fingrar, sedan krängde han snabbt av
sig den lätta ryggsäcken, öppnade bildörren och satte sig på passagerarplatsen.
Föraren var en medelålders man som påminde honom om en lärare han hade haft
några år tidigare, innan han började på gymnasiet.”
En liten
stund senare lämnar de Nantes. Guillaume inser ganska snart att de närmar sig
byn där hans farfar bor. Han bestämmer sig för att hälsa på honom. Marcel är
änkling sedan några år tillbaka. Han bor, ensam, kvar i huset han och hustrun
flyttade in i för mer än sextio år sedan. Han tänker tillbaka på sitt drygt
nittioåriga liv, på hustrun, på kriget som han var delaktig i när han var ung,
och han tänker på en ungdomsvän som försvann i slutet av kriget.
”Marcel
öppnade ögonen och såg på sina händer. De stela, krumma fingrarna, de bruna
fläckarna som bara blev fler och fler, rynkorna som verkade söka sig allt
djupare ned i den torra huden. Allt var ålderstecken. Det fysiska förfallet.
Jag har smekt med de här händerna, tänkte han. Jag har rört
vid människor jag älskat.
’Hur ska man verkligen veta att man gjort rätt?’”
Guillaumes
besök hos farfadern varar i tre dagar och två nätter, och det är första gången
sedan han var barn som han och Marcel umgås på tu man hand under en längre tid.
De kommer närmare varandra och pratar om saker de aldrig pratat om tidigare, om
kärlek och vänskap, om livsval och önskningar, och kanske är deras liv – trots
åldersskillnaden och de olika förutsättningarna – inte så olika.
”Marcel
reste sig mödosamt från stolen i samma stund som de första tunga regndropparna
började falla över dem.
“Det är nästan lite
lustigt, Guitou. Det verkar som om vi båda, du och jag, lite långsamt och
försiktigt och på olika sätt har närmat oss samma fråga, samma ämne.”
Guillaume passerade
farfadern, drog undan tygstycket och öppnade köksdörren.
’Vad menar du, papi?
Vilket ämne?’
Marcel stannade framför
trappsteget, med blicken riktad mot pelargonerna. Regndropparna föll allt
tätare. De skapade mörka, runda fläckar på hans kofta, först bara några
enstaka, sedan allt fler. Och de ploppade metalliskt när de träffade
målarburkens skeva lock. Tillfällighetsmusik, tänkte Guillaume, och lät
valnöten falla ned i jorden intill trappan.
’Vänskapen och kärleken’,
svarade Marcel med låg röst. ’Den vi söker och den vi finner. Och den vi
väljer, och kanske också vårdar. Den är … Kärleken är som en växt, en blomma.
Den har väldigt mycket egen kraft men behöver näring för att växa sig djupare,
bli större, och utan omsorg dör den med tiden. Ovillkorligen.’”
De tre
dagarna råkar också, utan att någon kunnat ana det, vara de sista dagarna i
Marcels liv. När farfadern är borta återvänder Guillaume till Nantes och
Abdellah, med sin sorg och sin saknad, men också med en större
självmedvetenhet.
"Tre dagar och två nätter" ges ut av Telegram förlag som e-bok och pod. Du kan beställa båda varianterna via widgeten här nedanför. Om du vill ha ett signerat ex och/eller en pratstund kan du komma till Söderbokhandeln, Götgatan 37 i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar